En ny bloggvandring, vidare norrut.

Jag avslutade just en promenad här i bloggen som var fyra blogginlägg lång. Det går ju också att säga att den var några timmar lång, eller att den var två pendeltågsstationer lång, för det var den också. Inte ett särskilt exakt mått  men i alla fall ett sorts mått, och igår fortsatte jag en station till. Hur många blogginlägg lång den blev (blir), vet jag ju inte än, bara att det här inlägget inte räckte ända fram.

Norrviken, där jag slutade förra promenaden  och startade gårdagens.

Det är skönt att använda pendeltåget för transportsträckorna. Ska man bara gå för att gå kan det göra detsamma, men vill man uppleva och fota blir variationen och upplevelsen större om tåget fixar  de tråkiga transportsträckorna. Och idag blev jag upptäcktsresande, jag gick där jag aldrig gått förut. Och upptäckte nya saker. Det borde kanske innebära att bilderna är fångade med en jungfrulighetens upptäckarglädje. Det är i alla fall en bjärt kontrast till det utsugande av motivens alla möjligheter jag ägnade mig åt medan jag fortfarande jobbade och gick samma vägar dag ut och dag in.

Det var förstås inga märkvärdig- eller underligheter jag upptäckte i går, utan snarare vanliga vardaglig- och enkelheter, men det är juändå  oftast i  de farvattnen jag brukar fiska efter mina bilder. Som här där husen ser ut att klättra på varandra.

Husen som klättrar på Brunkebergsåsen  i Norrvikens trädgårdsstad.

Trädgårdsstad var ett begrepp som växte fram för ungefär hundra år sedan, när det byggdes en del villaområden en bit utanför Stockholm, och som placerades nära järnväg (eller nybyggda spårvägar). Norrvikens trädgårdsstad grundades 1906.

Om nu en del hus ligger betydligt högre än gatan, finns det också andra som ligger lägre.

Jag känner mig bekväm med att vandra i villastadsområden, de har något som tilltalar mig, kanske är det hemtamt från min uppväxt, då vi bodde i ett liknande område, dock inte i någon av de stora villorna, utan i en liten 1:a på 28 kvadratmeter i ett av de insprängda hyreshusen.

Men med mitt vägval gick bara den första biten bland villorna, och så var det tänkt. Jag skulle ta mig norrut, till det (för mig) okända.

Andra motiv dök upp.

Nästa bild är faktiskt en färgbild!

Visst såg motivet ganska svartvitt ut när jag gick där och när jag tog bilden, men jag blev ändå förvånad när jag såg bilden när jag kom hem. Att det var jämnmulet med ganska ljusa moln är förstås förklaringen, men ändå...

Bara jag gick en liten bit därifrån hittade jag färg igen.

Sjön Norrviken i Norrviken i Sollentuna kommun.

Skvallrar namnet Norrviken möjligen om att sjön en gång i tiden inte var en sjö utan just en vik? I dag rinner bl.a. vattnet från Vallentunasjön hit och sjön avvattnas till Mälaren.

Kvarglömt, nedfallet eller ditlagt?

De var goda, lite syrliga, i alla fall det jag åt, hade kanske varit lätt frusna.

En runsten. Hitflyttad från en åker i trakten.

Nere från sjön gick en gammal förfallen trappa.

 Jag tror inte att hon märkte mig, djupt försjunken i lunchpromenaden

Utsikt, mot vadå?

Till höger i bilden kan man ana vita bokstäver. Sedan 1893 tillverkas jäst här.

Som liten, när vi passerade här tyckte jag det var lite märkligt att alla besökare kom härifrån (Gästbolaget/Jästbolaget).

Här satte jag mig ner en kort stund och förtärde lite medhavd dryck. När jag druckit klart fortsätter bloggandet.

.

2013-11-19 08:57   Margareta Cortés

Ser ut att vara ett trivsamt område du förlagt din promenad.
Tallfrukt eller fallfrukt är kanske där för rådjuren.
Trevlig tisdag!

Besvara

Svar från janolof 2013-11-19 09:14

Jo, jag tänkte på rådjur som en möjlighet. Och området var promenadtrevligt...

Svara

2013-11-19 10:47   MacDougall

Motiven på dina bilder från den här etappen har jag beskådat under nästan 40 års dagliga passager med pendel-
tåget. Både "Ryssvillan" och jästfabriken. Jästbolaget måste väl vara Sveriges mest expanderande företag :-)
Mvh
Peter

Besvara

Svar från janolof 2013-11-19 16:12

Roligt att du känner igen dig, fast det inte är vyerna från tåget du ser.
...mest expanderande företag, det är väl hos kunderna den stora expansionen sker ;)
/J-O

Svara