En förvarning om vad som kanske komma skall, även om det hände för länge sedan.
Hur långt är länge sedan? Hur lång är en stund? "Det beror på vem som säger det", som min son sade när han var liten.En vaken observatör?
Men han har inget ned det här inlägget att göra, det var bara en reflektion som tändes av ett ord i rubriken.
I det här fallet vet jag hur långt länge sedan är. Fyrtiotvå (42) år. Det var i början av juni vi ryckte in, inte alla samtidigt, en del hade uppskov med några dagar eller en vecka, pga. tentor. Och vi kom till ett nybyggt regemente utanför Södertälje, i kontrast till de gamla träbarackerna på Laxön, där vi ryckte in året före.
Vi var ju inte heller exakt samma gäng som sommaren före. Uppdelningen av utbildningen på 3+12 månader gjorde att en del låg inne 15 månader i sträck, medan andra hade ett eller två års uppehåll mellan första och andra delen.
Fritte (ja han hade ett civilt namn också), tvåa från höger i bilden, och jag följdes åt alla 15 månaderna, och låg på samma lucka hela tiden, så man kan nog säga att vi lärde känna varandra. De andra tre på bilden var nya bekanta, och det är nog det vi gör här, bekantar oss med varandra. Larsson framför honom var med oss de här tolv månaderna, medan mannen till vänster försvann till Linköping ett tag, för han skulle bli sjukvårdsunderofficer. Mannen med kläder på minns jag inte mycket mer än utseendet av. Och alla lär vid det här laget ha passerat 60-årsgränsen.
Eftersom det var så här års vi ryckte in, tänkte jag det kunde vara lämpligt att åtminstone börja blogga om Lumpen, del 2. Det var många som gillade del 1 och jag har fått uppmaningar att fortsätta, så ta detta som en liten förvarning (eller heter det preview?)
Lite läsning innan vi somnade.
Flash-Martin i förgrunden.
God natt.