Efteråt var det mörkt, när vi gick på Söders gator, men det gick bra det med.
Tänk att man hinner glömma under den långa ljusa tiden hur snabbt det plötsligt blir mörkt så här års, men tänk å andra sidan på hur tråkigt det skulle vara om det vore lika jämt. Och fotografiskt sett är ju den här tiden spännande, även om det är något jag inte ägnat mig så mycket åt. Höstarna har oftast varit fulla av annat som ska göras, men nu...
Hornsgatspuckeln, med Tårtan (fiket) bakom ryggen på fotografen.
Oftast har jag ju sett mörkret som ett hinder och problem när jag fotograferat, men rör man sig i den urbana miljön är det ju inte så, då finns det oftast mycket ljus när det är mörkt, vilket kan låta som en motsägelse, men kan vara en välsignelse för fotografen.
Vid Bellmansgatan.
Jag körde med Panasonics lilla pannkaka 14 mm/2.5 (motsvarande 28 mm på småbild) utan att egentligen ha en aning om dess mörker- och motljus egenskaper. Hur många små regnstänk som hamnade på frontlinsen såg jag inte heller i mörkret. Men jag fotade. Så jag kunde inte ha kameran under västen hela tiden för att skydda den.
Mariatorget, eller Adolf Fredriks Torg, som det hette är jag bodde där. Eller Marijuana-torget som det döptes till i folkmun lite senare.
.
Det här borde vara S:t Paulsgatan om jag minns rätt.
Och här var vi framme vid målet, innan vi tog oss ner i underjorden, för att ta oss dit vi hörde hemma. Men först stod vi kvar en stund för att utnyttja ljuset. Kanske blev det något av det med...
Det blöta ljuset.
.
/ Lena
-affe
mvhRolf
Ha en härlig kväll!
Med vänlig hälsning, Max och Fialotta
http://gretteheim.wordpress.com/