fotografering (och annat?) med ddarriga händer

Digitala digitalis, något att digga?

Jag kunde ju inte låta digitalisen stå där och vara vacker i onödan, och därför  bestämde jag  mig för att göra något åt saken, så att skönheten inte var bortkastad. För om ingen ser det vackra, är det  då inte  onödigt, eller är det så att det inte finns förrän någon sett och upplevt. Det är säkert ett gammalt filosofiskt spörsmål och det tänker jag inte ge mig in på.

Jag nöjer mig med att glädjas åt att jag kan uppfatta och uppskatta det vackra.

En med flit ljust exponerad bild av Digitalis Purpurea (Fingerborgsblomma).

Jag har fotograferat Digitalisen på det här berget många gånger förut, även före den digitala eran som fotograf, men blomman hette ju Digitalis även på den analoga tiden. Någon Analogis har jag aldrig hört talas om.

Jag närmade mig också blommorna på ett annat sätt än förut. Tidigare har jag ofta gått i klinch med dem, med ett makroobjektiv, nu var jag lite följsammare och lät dem få bilda en helhet tillsammans med den antydda omgivningen. Inte så att jag tänkte i de termerna när jag gick där med kameran, då lät jag känslan och ögonen styra, efter vad jag såg i sökaren. Analysen och de fina orden är en efterkonstruktion, det som dyker upp när jag skriver bloggtexten och ser saker som jag inte var medveten om i fotoögonblicket, men som säkert fanns i det undermedvetna.

En med flit något  mörkare bild av Fingerborgsblomma.

Form, miljö, omgivning, låg nog den här gången mer i mitt sinne än att krypa intill, mer helhet än närgångna detaljer. Jag försökte matcha blommorna med omgivningen, som inte behövde vara skarp, det minns jag att jag tänkte på, kanske en liten jakt på det skarpa och oskarpa i symbios, på något sätt.

En bild som med flit innehåller två digitala Digitalis. Upprepning av former?

Kanske var det också tekniken som låg bakom det hela och som förde mig in på den här vägen, gav mig de här bilderna, och nu ger mig de här tankegångarna. Jag använde en kombination av kamera och objektiv som jag aldrig använt förut för sådana här motiv, i alla fall inte såhär och med det här sökandet av färg och uttryck. Skärpedjup och oskärpa kan nog vara nyckelord för det sökandet. Och graden av oskärpa får då stå för den antydda bakgrunden och miljön.

En bild som med flit visar en populär Digitalis. Fullt med besökare!

Den kombination jag använde när jag tog de här bilderna är inte särskilt märkvärdig: min Panasonic G2 med Sigma 30 mm/2.8 (som 60 mm på fullformat/småbild). Bilderna är i huvudsak skapade i fotoögonblicket, och inte efteråt (  RAW och lätt justering i Lightroom),  som jag gillar att jobba. Det som tagit längst tid med inlägget är inte att fotografera, eller att göra i ordning bilderna, utan att skapa texten.

Slutligen tog jag steget fullt ut och skippade skärpan och satsade på bara  form och färg.

En bild som med avsikt visar flera Digtalis som totalt saknar skärpa.

.

Inlagt 2013-07-17 21:45 | Läst 1394 ggr. | Permalink

"Jag gillar upprepningen av former, med skärpa och tydlig oskärpa. Kanske är det enkelt och banalt tänkt men som illustration till denna växt är det sålunda bild tre som jag föredrar, och tack för att du visar det vackra. Hälsningar Lena"


(visas ej)

Vad heter hufvudstaden i Sverige?
Giftiga bilder! /Matti
Svar från janolof 2013-07-17 22:10
Bättre digga än tugga?
/J-O
Jag gillar upprepningen av former, med skärpa och tydlig oskärpa. Kanske är det enkelt och banalt tänkt men som illustration till denna växt är det sålunda bild tre som jag föredrar, och tack för att du visar det vackra.
Hälsningar Lena