Det var ju taket som var vackert...
...så då kunde jag ju fortsätta
...när jag ändå höll på

Egentligen är det omöjligt, kontrasten är för stor, det är för ljust därute, men ändå försöker jag, och misslyckas. Men i går morse struntade jag i därutanför och det blev det en bild i alla fall.

En fullkomligt onödig bild av ett betongtak i en tråkig gångtunnel.  Det måste upplevas i verkligheten, de där fåtaliga gångerna när ljuset faller skönt och man inte bländas av ljuset längst bort i tunneln..

När jag nu ändå hade fiskat upp kameran ur ryggsäcken kunde jag ju fortsätta och smög mig in i lekparken och fångade den framåtskridande våren. Den utvidgar sina barmarksdomäner.

Får passa på att smyga fram här innan utesäsongen börjat och lekfröknarna med sina barnaskaror  huserar här. Då blir man en misstänkt figur om man smyger runt bland träden med kamera.

Här tyckte jag kontrasten mellan barmark blev extra tydlig - eller var det extra kompositionsmässigt jag tyckte det var. Eller var det ögats formkänsla som styrde. Eller det mjuka ljuset Jag tänker ju inte så mycket när jag fotograferar, jag upplever. Och ser. Eventuellt tänkande gäller mer kameran, inställningar och exponering å sånt. Inte bilden. Den bara finns.

Det pågående hotellbygget börjar bli en högrest profil som sticker upp huvudet lite överallt. Gråmulenheten höll nere kontrasterna, så det fick bli en bild igen.

Ja, och så tyckte jag att färgerna stämde

Här försöker höghuset gömma sig bakom de kala träden. Det kanske går bättre när grönskan och löven kommer.

Det gäller att gå rätt, så man inte blir blöt om fötterna.

Långan väg att vandra...

...eller är det bara vidvinkeln som luras?

Olympus PEN + 17 mm.

2011-03-22 17:25   EGW

Så skönt att det finns lite grönt där du bor, och inte bara betong, trafikleder och parkeringsplatser. Vidvinkeln kan vara riktigt spännande.

Besvara