Det skulle bli vardagens geometrier, men fönsterputsarna var nere på marken, så de fick styra och så fick rödluvan anrop
När jag gick hemifrån i morse undrade jag vilka motiv som skulle dyka upp i dimman och ganska raskt fann jag att det skulle blir vardagens geometrier, de här formerna som vi passerar men kamske inte lägger så stor vikt vid. Jag tyckte de framträdde så bra i det diffusa ljuset.
Visst började det så, men det överskuggades av vad som hände i slutet av vandringen, när jag närmade mig jobbet, kom ut ur tunneln och såg skrapan resa sig.
Ja, vi är inte riktigt framme än, här var jag kvar i geometriernas former och saktade in lite för att få de vandrande portföljbärande skuggorna bättre placerade.
.
Några steg senare spanade jag in nyodlingarna. Det kan inte vara några självgrodda skott för tidigare i veckan var det bara kal och blåsig tundra här. Även i den här bilden dröjer sig lite geometrier kvar.
.
Träden är på plats, en del i alla fall, men busshållplatsen på andra sidan gatan är fortfarande provisorisk.
Lite längre fram blev det en bild av dis och hotell...
... och när jag tog bilden vinkade de små figurerna vid hotellet glatt åt fotografen...
... som förstås gick dit fast han egentligen inte hade tid för han hade en tid att passa.
Fönsterputsarna som brukar klänga på väggarna hade fikapaus och står bredvid sitt "fordon", korgen de brukar hänga och klänga i.
Hur var det nu, putsar de alltid fönster. "Ja, men snart är vi klara med hela huset"
"Vad ska ni göra då, ska ni börja om från början igen?" En fråga som jag undrat över.
"Ja, sedan börjar vi om från början igen".
Jaha.
Får se om jag träffar dem igen. De verkade pratglada.
Jag gick vidare och hade inte hunnit många steg innan jag hörde en röst:"Hallå där, rödluvan, hur står det till?"
En av taxi-chaufförerna var också lite pratsugen. Eftr ett kort snack och ett rejält handslag gick jag vidare och var ganska nöjd.
Jo, jag hade röd mössa.
Geometrierna, då?
Jo, de lär nog dyka upp.
.
/Torbjörn