Det hårda ljuset - ska man kämpa emot, eller låta det gå...

Ja det var tankarna, eller snarare orden, som for genom mitt i huvud i morse, mindre än en minut hemifrån, när jag mötte det skarpa solljuset och de hårda kontraserna och då var dagens tema fött: det hårda ljuset. Så sedan var ögonen inställda på sol och skuggor.

Det var här i tunneln , den första lilla tråkiga tunneln, som det hände. Den stora förhörde den lilla på läxan, och den lilla rabblade...

Här blev verkligheten utanför utbränd av solen, jag exponerade så för att testa uttrycket. Det som händer sker här och nu, det där framme existerar inte just nu, det är framtiden, där är vi inte nu, men strax...

... och då återgår skuggans form till att bli huvudmotivet, en bild av kontrasterna.

Gatkanten och skuggan, solen och fönstren, linjerna som korsas. Jag har passerat ofta här men just nu, idag, kändes bilden naturlig och självklar, så det var bara att lyfta kameran och trycka av. Ett snapshot i pausen mellan två steg på min färd.

Runt hörnet får kontrasterna färg, det blå blir överdrivet blått i solen.

Jag skär efteråt ut ett panorama, för att bli av med onödiga hus i bildens ovankant, det var ju inte dom utan alla cirklarna jag såg.

Bortom nästa hus fanns avgasstrimman i skyn och attraherade min blick.

Tillsammans med huset blev det lite av ett 70-tals vykort i färgerna.

"Hej Moster Svea!

Vi är i Sollentuna och hälsar på. Vi bor i det här huset.

Hälsningar från barnbarnen. Mamma hälsar också"   

Skuggornas geometrier - ett tunnelfynd, eller kanske bara en lek med kontraster       

Och inne i djupa skuggan ruvar hemligheter.

Har man tur är det någon som cyklar in i geometrierna  och skapar en bild av det hårda ljuset, som sänd från ovan för att rädda fotografen från bildens tomhet.

Varje dag har ett slut, även fredagar, och när slutet nalkas kommer skymningen och skuggorna, trädets mörka skugga, och husets lite ljusare.

Kontrasterna gör ju att skymningsstämningen går att fånga på bild redan tidigare, redan innan det riktiga mörkret kommer. Synd bara att trädet inte var fullt av kajor, då hade det verkligen blivit en bild. Nu får bilden leva på ljuset i stället och kontrasten mellan husets rektangulära former och trädets risighet.

EPILOG

Vi avslutar med att vandra in i mörkret igen...

Tunneln under motorvägen men också vägen hem.

Det är lite spännande att se hur en hastig tanke i början kan forma alla dagens bilder. Ett spontant uppdykande tema, som bara kastar sig över mig. Och jag kämpade inte emot, utan flöt med och lätt mig styras...

Olympus PEN + 17 mm

2011-04-16 03:48   EGW

Din fascination över tunnlarna är lite fascinerande. Betongtunnlar -- för mig en symbol för den yttersta tristessen!

Besvara

Svar från janolof 2011-04-16 07:46

När det inte finns så mycket motiv på vägen, får man suga ut det gottaste av de som finns. Tunnlarna har ju varierande ljus och spännande linjespel. De bjuder också på scenväxlingar, de tar mig från en scen till en annan. Tristessen ges då mer av de stora asfaltstråk som skapar trista ytor och oöverkomliga barriärer. Då är tunnlarna räddande änglar som släpper igenom mig.

Svara

2011-04-16 08:05   Nordik

Gillar dina bilder med kontraster Jan-Olof =)
Men favoriten blev ändå bild nr 4 med den blå lekplatsen.
Och jag hoppas du går dit igen och försöker ställa nig närmare och lyfta kameran högre så du får med det blå och det gröna och skuggorna som det ger. Blir en än mer abstrakt bild då =)
Må så gott och ha en bra helg.
/Lena

Besvara

Svar från janolof 2011-04-16 09:26

Jo, jag har varit i den där lekplatsen förut, passerar ju på väg till jobbet,men nu är det ett bra tag sedan. Den lockade när den var nyrenoverad och färgerna kom på plats. Färg och form finns där. Abstrakt har jag inte tänkt. Men då blir det inte snabba på-väg-till-jobbet-noteringar, utan lite långsammare foto. Och med annan kamera och annat objektiv.

Svara

2011-04-16 10:27   RHelena

En finurlig samling bilder som får ett ytterligare lyft tack vare din "berättelse". Andra bilden samt bilden nr 3 bakifrån räknat fastnar jag speciellt för, likaså de "blåa bilderna" i mitten som bildar en fin tvåsamhet mitt bland allt det svartvita.

Besvara

Svar från janolof 2011-04-16 21:08

Finurlig samling - jo jag tackar, har inget emot att vara finurlig - snarare tvärtom. Roligt att hitta annorlunda samband och vinkl(ing)ar

Svara