Det dök upp ett rosa slott, men först gick jag ner till sjön
Min slingriga färd på uppländska vägar ledde mig ner till sjön...
...och i en sjö finns det vatten...
...och det är alltid fascinerande att titta på, i alla fall när det är i rörelse...
...och då kan jag svårligen avhålla mig från att fånga rörelserna. Dessutom var jag alldeles ensam här och jag hörde inga andra ljud än naturens egna. Jag kunde ha stått här hur länge som helst och bara njutit.
Men egentligen var det kanske intressantare att titta åt andra hållet.
Där tronade ett rosa (eller vad ska man kalla färgen?) slott i kvällsljuset.
Ljuset var spännande, så det blev mer än en bild.
Här har jag valt att låta stråna vara skarpa, och byggnaden lite lätt oskarp. Inget misslyckande alltså, utan ett medvetet val.
Och en tredje variant.
Snart faller mörkret.
Här var det pumpsilhuetten som fångade mitt intresse.
Men till slut var det dags att åka hem.
Men det bästa var nog träden runt slottet. Dom kanske dyker upp någon gång i framtiden när jag sugit färdigt på karamellen.
Slottet? Skånelaholm.
Fint, tycker jag. Skulle gärna bo med havsutsikt..... Rogivande.
Och, allt som innehåller Skåne, är fint.... ;-)) /Peter