Det dök upp ett rosa slott, men först gick jag ner till sjön

Min slingriga färd på uppländska vägar ledde mig ner till sjön...

...och i en sjö finns det vatten...

...och det är alltid fascinerande att titta på, i alla fall när det är i rörelse...

...och då kan jag svårligen avhålla mig från att fånga rörelserna. Dessutom var jag alldeles ensam här och jag hörde inga andra ljud än naturens egna. Jag kunde ha stått här hur länge som helst och bara njutit.

Men egentligen var det kanske intressantare att titta åt andra hållet.

Där tronade ett rosa (eller vad ska man kalla färgen?) slott i kvällsljuset.

Ljuset var spännande, så det blev mer än en bild.

Här har jag valt att låta stråna vara skarpa, och byggnaden  lite lätt oskarp. Inget misslyckande alltså, utan ett medvetet val.

Och en tredje variant.

Snart faller mörkret.

Här var det pumpsilhuetten som fångade mitt intresse.

Men till slut var det dags att åka hem.

Men det bästa var nog träden runt slottet. Dom kanske dyker upp någon gång i framtiden när jag sugit färdigt på karamellen.

Slottet? Skånelaholm.

2011-08-07 22:44   Peter-L

Fint! Jag brukar säga att vid vattnet är det alltid liv. Oavsett hur stilla det är.
Fint, tycker jag. Skulle gärna bo med havsutsikt..... Rogivande.

Och, allt som innehåller Skåne, är fint.... ;-)) /Peter

Besvara

2011-08-08 01:47   EGW

Det är omkring 55 år sedan jag en natt sov på Skånelaholm. En stor bit av mitt eget liv har förflutit sedan dess, men slottet är sig likt. Ser ytterst välvårdat och fräscht ut! Tänk att ha ett sådant ställe som sommarnöje! Det var ju vad makarna Rettig hade. Men man måste ha en välfylld kassakista för att utan bekymmer hålla en sådan praktanläggning i gott skick. På den tiden fanns ett stort lantbruk knutet till egendomen också, utarrenderat till någon. Det har väl antagligen styckats av och sålts sedan dess.

Besvara