Det blev förstås en promenad med kameran idag också, allt annat vore väl skam

Seg är jag fortfarande, men ännu värre skulle det nog vara om jag inte finge komma ut och röra på mig och därför är det tur att jag  har  en kamera som hjälper mig att  komma ut. Annars bleve jag nog fastvuxen i läsfåtöljen med dystra nyheter och motsträvigt  sudoku. Ur högtalarna strömmade  musik och jag kom att tänka på Gösta Knutsson, som ju inte bara var kattboksförfattare utan även klurig frågesportsfarbror  i radio. Genom att kasta om bokstäverna i det verk jag lyssnade till fick han ihop ordet BRÖDUTPEK.

Höstfärgerna dominerar förstås stadsbilden när jag  äntligen kommer ut framåt eftermiddan.

Det får  alltså bli  en  promenad med gulorange förtecken.

Samma bild som ovan, men beskuren. Tyckte den blev bättre  så.

Ett grannträd  fångade jag så här.

Genomborrat av sol?

Bytte motljuset  mot medljus.

Solen sänkte sig sakta och målade landskapet i sköna färger.

På vägen hem passerade jag  ICA och där fick den grönsaksstaplande ynglingen  syn på min kamera som dinglade runt halsen, så han började prata kamera mitt i salladen. Han  funderade nämligen på att köpa en  Olympus. Kameror  kan vara kontaktskapande, även  i grönsaksdisken.

Så småningom kom jag hem. Då  såg det ut så här.

Nu  är det ännu mörkare. Men har inte den här  dagen varit ovanligt lång...