Det blev förstås en promenad med kameran idag också, allt annat vore väl skam
Seg är jag fortfarande, men ännu värre skulle det nog vara om jag inte finge komma ut och röra på mig och därför är det tur att jag har en kamera som hjälper mig att komma ut. Annars bleve jag nog fastvuxen i läsfåtöljen med dystra nyheter och motsträvigt sudoku. Ur högtalarna strömmade musik och jag kom att tänka på Gösta Knutsson, som ju inte bara var kattboksförfattare utan även klurig frågesportsfarbror i radio. Genom att kasta om bokstäverna i det verk jag lyssnade till fick han ihop ordet BRÖDUTPEK.
Höstfärgerna dominerar förstås stadsbilden när jag äntligen kommer ut framåt eftermiddan.
Det får alltså bli en promenad med gulorange förtecken.
Samma bild som ovan, men beskuren. Tyckte den blev bättre så.
Ett grannträd fångade jag så här.
Genomborrat av sol?
Bytte motljuset mot medljus.
Solen sänkte sig sakta och målade landskapet i sköna färger.
På vägen hem passerade jag ICA och där fick den grönsaksstaplande ynglingen syn på min kamera som dinglade runt halsen, så han började prata kamera mitt i salladen. Han funderade nämligen på att köpa en Olympus. Kameror kan vara kontaktskapande, även i grönsaksdisken.
Så småningom kom jag hem. Då såg det ut så här.
Nu är det ännu mörkare. Men har inte den här dagen varit ovanligt lång...