fotografering (och annat?) med ddarriga händer

Det blev bilder i färg också...
(forts. som det kallas för)

Ja, det är förstås min färgvariant på gårdagens fotofika i Uppsala, den första delen valde jag att göra i svartvitt.

Det kan vara problem med blommor på bordet.

Av flera skäl kan blommorna vara problematiska: Man tappar kontakten med dem som sitter på andra sidan, de försvårar fotograferandet, de blir tråkigt grå (som i gårdagens svart-vita blogginlägg) och de står i vägen. För att göra något positivt av situationen kan man istället försöka inkludera dem i fotograferandet.

Tittut, Christer!

Mer kurragömma.

En dalkulla från Östergötland, kanske en Säterjänta...

Dalkullans make var också där

Peter Engman från Säter, idag i färg.

.

Lena kom senare, som hon förvarnat om, och då var hon glad! Fotografering är roligt, eller var det något annat?

Lyssnar intresserat...

... men tittar de inte på två olika personer? Två samtal samtidigt?

.

Lika roligt är det att räkna fingrarna: Tummetott, slickepott...

Martin ska väl få komma med i färg också, trots att han satt där han satt, i dålig fotovinkel.

Inlagt 2012-06-03 09:54 | Läst 1370 ggr. | Permalink

"Visst är växtligheten ett problem; den ställde till även för min del, på den enda ynka bild på det ännu ofullständiga sällskapet, och då var det just Christer som hamnade halvt om halvt bakom djungeln. De två bilderna som jag fastnar för lite extra är nr 2 (Christer) och den sista (Martin). Och så glada Lena förstås!"


(visas ej)

Hur mycket är tre plus två?
Skriv svaret med bokstäver
Lenas tröja verkar ha vållat vissa problem även här, men jag får känslan av att det var värre hos mig. Det var bland det värsta jag varit med om i det avseendet, utan att det berodde på grav överexponering. Kanske ett strategiskt klädesval bland fotografer? ;)

Jag skrev något om orangutang förut apropå sista bilden i förra inlägget, men nu verkar det ha övergått i chimpans, av bilden att döma. I och för sig en mer välkänd art i samband med digitalkameror. :)
Visst är växtligheten ett problem; den ställde till även för min del, på den enda ynka bild på det ännu ofullständiga sällskapet, och då var det just Christer som hamnade halvt om halvt bakom djungeln. De två bilderna som jag fastnar för lite extra är nr 2 (Christer) och den sista (Martin). Och så glada Lena förstås!