Det är egentligen ganska skönt att inte försöka ta "bra" bilder utan bara ägna sig åt promenad- occh blogg-bilder

Det blir liksom en sådandär "win-Win" situation om  jag  har kameran  med när jag promenerar och går där jag går lite  slumpmässigt.  Eller tvärtom , att jag strövar runt när  jag fotograferar, utan idéer om vad jag ska fotografera utan låter slumpen eller  de fotografiska ögonblickens ingivelser styra.

Det här är den naturliga vägen ut i stora världen (även om det finns andra smitvägar också). Därför blir det gärna bilder härifrån. Och ibland även  i motsatt riktning om ljuset faller rätt och andan faller på. För det mesta, eller nästan inte, för att jag behöver  bilderna, utom då som bränsle i bloggen.

I går

.

Ja  fortsättningen  är också från igår.

Den lilla 45:an satt på den lilla kameran. Gatufoto med kort tele. Men jag föredrar att kalla det för  promenadfoto. Det stämmer bättre  med  mitt fotande. Här såg jag  speglingen i bilen, men lyckades också fånga in några små figurer. Tyvärr smet hunden ut till höger i fotoögonblicket.

Den här trappan har  jag tittat  på många gånger när jag gått förbi, men nu fanns ett par skor och då blev det e nbild.

Jag slogs lite av att färgen på himmel och hus gick ihop.

.

Men jag tyckte också att  det kunde  passa i svartvitt.

Skönheten i fotograferandet ligger fotograferingsögonblicket.

Resten är bara arbete.

Sedan kommer nästa skönhetsstund när  jag skriver texten.