Det är egentligen ganska skönt att inte försöka ta "bra" bilder utan bara ägna sig åt promenad- occh blogg-bilder
Det blir liksom en sådandär "win-Win" situation om jag har kameran med när jag promenerar och går där jag går lite slumpmässigt. Eller tvärtom , att jag strövar runt när jag fotograferar, utan idéer om vad jag ska fotografera utan låter slumpen eller de fotografiska ögonblickens ingivelser styra.
Det här är den naturliga vägen ut i stora världen (även om det finns andra smitvägar också). Därför blir det gärna bilder härifrån. Och ibland även i motsatt riktning om ljuset faller rätt och andan faller på. För det mesta, eller nästan inte, för att jag behöver bilderna, utom då som bränsle i bloggen.
I går
.
Ja fortsättningen är också från igår.
Den lilla 45:an satt på den lilla kameran. Gatufoto med kort tele. Men jag föredrar att kalla det för promenadfoto. Det stämmer bättre med mitt fotande. Här såg jag speglingen i bilen, men lyckades också fånga in några små figurer. Tyvärr smet hunden ut till höger i fotoögonblicket.
Den här trappan har jag tittat på många gånger när jag gått förbi, men nu fanns ett par skor och då blev det e nbild.
Jag slogs lite av att färgen på himmel och hus gick ihop.
.
Men jag tyckte också att det kunde passa i svartvitt.
Skönheten i fotograferandet ligger fotograferingsögonblicket.
Resten är bara arbete.
Sedan kommer nästa skönhetsstund när jag skriver texten.