Dagen efter, en begränsad syn på världen.

Från mitt lilla hörn av världen har jag en begränsad utblick över  världen, lite  bättre blir den om jag kliver ut  på balkongen, men allt för ofta är det en störande sol  där och ger motljus

Lite bättre blir det  om jag lutar mig ut över räcket.

Hade de därborta fått bestämma, hade den nya regeringen blivit en enpartiregering, och ganska nära finns distrikt där den gamla regeringen hade kunnat få   samma stöd.  Mångfald  eller segregation? Kommunen kanske inte bara är kluven  längs med, av järnväg och trafikleder, utan även socialt kluven . 

Mina tankar  kan inte undvika detta  med stadens själ, även om Besserwissern inom mig påpekar att vi inte längre har städer och att denna kommun inte ens har varit stad. Och kommunens själ låter töntigt (eller bara ovant).

När jag går, vandrar, flanerar bland villorna, känns det ofta ganska själlöst, själarna  är inlåsta  i husen, men när jag kommer ner bland betongkolosserna i bildens bakgrund, då blir allt  så levande.

2014-09-15 11:20   Peter-L

Det är klart att vi skall ha mångfald!! En viss segregering kommer alltid att förekomma, som i allt annat. Ytterkanterna. Men den stora massan, står för mångfalden!! Och det är upp till var och en att skapa den. Allt annat är kvasi....

Vi låter var och en bo som de vill. Du skulle kanske bo i "betongklotsarna" och berika och berikas?? Ditt val!!

Ha en fin och levande dag! //Peter

Besvara

Svar från janolof 2014-09-15 12:22

Mitt val beträffande betongklotsarna har jag gjort. Jag bor nere på marken, där jag kan kliva ut på både fram- och baksida utan trappa. Något annat har jag svårt att tänka mig, efter att ha bott marknära så länge. Det jag upplever positivt bland betongen (just där!) är vad som händer utanför betongen.
Ha det gott!/J-O

Svara