fotografering (och annat?) med ddarriga händer

Cykeln är framplockad så idag gav jag mig i kast med skogen

Promenaderna kan ju bli längre om man har cykel, så idag baxade jag ut cykeln ur vinteridet i cykelgaraget och cyklade iväg. Solen sken och luften var varm och snön var borta och cykeln rullade snällt över gärdena in i skogen, där ljuset var elakt. Kameran låg i cykelkorgen. Dagen till ära blev det storkameran, den är en bättre skogskamera än lille PEN.

Skugga och solfläckar om varandra ställer till det i skogen, kontrasterna blir stora och de ljusa solfläckarna blir lätt utbrända om man inte ser upp. Blåsipporna trivdes här kring trädens rötter och jag gick ner på knä, eller låg jag kanske raklång på mage. Minns inte, men så brukar jag göra, och här var det torrt och inga myror ute och sprang, så det var nog magen som gällde.

Blåsippor. En är skarp. 10 mm vidvinkel och Canon 40D. (precis som övriga bilder i detta blogginlägg bör bilden förstoras, annars försvinner detaljerna).

Det är spännande att fotografera blommor med kraftig vidvinkel, man får med så mycket runt om, så bakgrunden kan spela många spratt, som man inte alltid ser när man är på plats utan först efteråt. Här lyckades jag hyfsat, tycker jag Det gäller också att utnyttja närgränsen på objektivet, för att hålla ner skärpedjupet. Man ska våga krypa nära blomman.

 

Vidvinkel här med för att fånga den nerfallna grenen som lagt sig att vila i mossan.

Här är det exponeringen som måste balanseras. Inga utfrätta solfläckar, men helst inte  för mycket helt kolsvarta  skuggor  heller .  Grenen som ligger på diagonalen och håller ihop bilden. I alla fall var det ungefär så jag tänkte.


Nu har jag ju ett bra tag bara fotograferat med lillkameran, på gator och vägar och torg och bland hus och människor och byggnadsverk, och plötsligt återvänder jag till naturen, där jag fotat så länge och mycket, och upplever att det är svårt. Jag måste tänka. Det behöver jag inte när jag flanerar med lille PEN.  Är det bara ovanan? Har jag lagt av mig under vintern? Eller är det svårare? I alla fall är det annorlunda.

 

Här var det mera rakt på. 50 mm och bländare 1.4

Skarpt i förgrunden, lagom oskärpa i bakgrunden. Titta i sökaren tills det ser bra ut. Ta bilden.

Det var väl titta i sökaren som var det svåra här, hitta kompositionen alltså, avvägningen mellan ytorna. Eller möjligen att se till att bakgrunden blev lagom exponerad.

Temat, eller grundtanken, är  detsamma i nästa bild, men förgrunden är inte lika dominant, snarare diminutiv.

Pinne, mossa, liten stubbe. Fotat av en snubbe. Åter gäller det att snubben tittar rätt i sökaren.

Skulle jag inte kunna ta de här bilderna genom att använda kamerans display? Jovisst,det skulle gå bra, men då behöver jag stativ och jag gillar inte stativ. Det gör skapelseprocessen så statisk.  Jag föredrar att vara mer dynamisk. Och så vill jag inte släpa på ett stativ, det gör mig mer orörlig. Men jag har stativ, flera stycken, om det skulle behövas.

 

Nästa bild bara hängde där och blänkte, så det var bara att ta den.

Fast riktigt så enkelt var det nog inte. Fokusera, hitta vinklen, ljuset. Det gick åt några försök. Bra med digitalkamera. Det var först hemma vid datorn som jag visste att den här (kanske) var bäst.

 

Sedan gav jag mig i kast med den här gamla torra knölen, och han var svårbesegrad. Jag höll på att ge upp. Men jag tycker det här blev ett acceptabelt försök.

Åter var det ljuset som var besvärligt. Solen  sken  lagom på knölen, så ljussättningen var fixad, men det var alla andra ljusfläckar som var jobbiga. Och vinkeln, så att det blev en komposition av det.

 

Sedan började dansen

När jag kämpade med en torr stock på marken som skulle bli diagonal i en bild, och den visade sig motsträvig, så flög det på mig: rör på kameran. Det var länge sen sist jag gjorde det på allvar, så givetvis måste jag testa om jag fortfarande har rätta knycken i händerna. Jag kommer ju aldrig i håg hur jag gjorde sist det blev bra, så det är bara att hoppas att händerna minns bättre.

 

Ett försök.


Ett annat försök.

 

Ett ljusare försök. För övrigt inga kommentarer från fotografen.

 

Det var roligt i skogen Och nu när cykeln är framme kan jag ju ta omvägen genom skogen, på väg till och från jobbet, när lusten faller på.  

 

Canon 40 D med 50/1,8 0ch 10-22 mm

Inlagt 2011-04-17 21:10 | Läst 1315 ggr. | Permalink

"10-22 mm är ett av mina favoritobjektiv, jag gillar ju vidvinkel, och det är 10 mm som är mer intressant än 22 mm. 22 motsvarar ju 35 på småbild, så det är inte så speciellt, medan 10 mm är mer spännande. Men det är inte alltid så lättanvänt kompositionsmässigt, även fast jag använt det en hel del sitter det inte i ryggmärgen, perspektiven kan vara svåra att hantera."


(visas ej)

Vad heter hufvudstaden i Sverige?
Sipporna små uti backarna stå!

Du har lyckats väldigt bra med det korta skärpedjupet. 10-22 mm är en intressant zoom, ultravidvinkel till vidvinkel. Jag har aldrig drömt själv om att skaffa något sådant, men jag inser att den har speciella möjligheter.
10-22 mm är ett av mina favoritobjektiv, jag gillar ju vidvinkel, och det är 10 mm som är mer intressant än 22 mm. 22 motsvarar ju 35 på småbild, så det är inte så speciellt, medan 10 mm är mer spännande. Men det är inte alltid så lättanvänt kompositionsmässigt, även fast jag använt det en hel del sitter det inte i ryggmärgen, perspektiven kan vara svåra att hantera.