fotografering (och annat?) med ddarriga händer

Bloggen eller bilderna, vilket kommer först?
En modern variant av hönan och ägget?

Kanske har jag reflekterat över detta redan förut, eller så har jag bara tänkt att jag skulle skriva om det, men jag tar risken att göra det igen (och i vilket fall lär det bli en annan vinkling). Tankarna har nämligen dykt upp igen.

Är det tankarna och orden som föder bloggen eller är det bilderna som driver fram orden, i vilken ände börjar det? Eller är det växelverkan, eller symbios eller är det något av dem som som parasiterar på det andra. Eller, för att formulera mig mer personligt, bloggar jag för att kunna publicera mina bilder eller fotograferar jag för att få en anledning att blogga. De här tankarna dyker upp lite då och då i huvudet, och ett sätt att bearbeta dem är att börja skriva om det.

Men två saker är givna:

  • Jag gillar att fotografera
  • Jag gillar att skriva

I båda fallen har jag lite svårt att komma på vad? och varför?

Om jag kombinerar de två motiverar de varandra!

(Det kom jag på precis nu, medan jag skrev, och det visar på i alla fall en nytta med att försöka formulera sina reflektioner).

Fotograferingen motiverar mig alltså att skriva (och att skriva), samtidigt som skrivandet motiverar mig att fotografera, på det sättet att texten behöver bilder eller att orden ger bild-idéer.

Sedan finns det ju en tredje komponent också, den feedback man kan  få, direkt eller indirekt, genom kommentarer till blogginlägget eller på annat sätt.

Visst är det en växelverkan mellan bild och blogg, det kan jag inte förneka, och det har jag vetat om, men inte så tydligt att jag tidigare har sett detta med motivationen och kunna formulerat det, men det är förstås bara en komponent. En annan är min lätt bohemiska och lätt anarkistiska "käringen mot strömmen"-läggning, och min motvilja mot att planera och formulera ett projekt (för mig själv, alltså). Alltså behöver jag en annan drivkraft än att formulera ett mål.

Drivkraften är ofta de spontana infallen, och då behöver de oftast realiseras någorlunda snabbt, innan styrkan, fräschheten och inspirationen har avklingat. Eller så har jag gamla käpphästar eller favoriter jag återvänder till, trots att de är uttjatade och söndertuggade och inte ger mig något längre. Tomgång alltså. Eller så orkar jag inte hålla på så länge att det blir färdigt. Jag kan vara både flegmatisk och otålig... på samma gång...

Men bloggen eller bilderna då, hur var det med det?

Ja, när man skriver så här vet man aldrig var man hamnar, det finns en startpunkt och det finns ord som växer fram och tar sina egna vägar i en kedja av associationer, men det finns inget givet mål, för det är okänt, det är ju det jag söker. Om den här texten skulle sluta i intet gör den ändå nytta, för den har vandrat en väg av tankar och det är vägen som är målet och den eventuella vishet den ger. Även om det är förvirrat på vägen.

För att återvända till ursprungsfrågan: det är både och. Och drivkraften kommer från båda håll.

Bilderna först?

Jag är ute och går med kameran och tar bilder och ser vid hemkomsten att det blivit användbara resultat. Då kan jag blogga och lägga upp några "tillräckligt bra" bilder, i en del fall "onödigt bra" bilder. Ofta låter jag några ord ledsaga bilderna, ibland ord som fötts under promenaden, ibland ord som föds när jag  gör i ordning bilderna eller när jag ser bilderna ihop i bloggen. Ibland (men inte så ofta) är jag tyst, för jag inte hittar orden, och då behövs de inte. Men bilderna rättfärdigar bloggen. Alltså kommer bilderna först.

Jag flanerar med kameran och jag flanerar med orden; ord-flanör,  finns det ordet?

Bloggen först?

Jag vill skriva och jag vill blogga, men jag vill ha någon substans i innehållet och inte bara göra triviala vardagsnoteringar, och (upplever jag) jag har dålig fantasi och kan inte komma på vad jag skall skriva om, om jag inte har någon tråd att nysta i, och jag har lite (läs: ganska) svårt att skriva för mig själv. Dagbok har aldrig varit min grej. Jag behöver en mottagare, någon som läser, även om läsaren är anonym, för att kunna hitta orden, innehållet och formuleringarna.

Då kommer bloggen först, men jag behöver bilderna för att blogga, även de gånger jag gör bildlösa inlägg, bilderna bildar ju trots allt något övergripande och  underförstått, eftersom detta är en fotosida och bildgemenskap.

Slutord?

Idén till detta inlägg föddes på vägen till jobbet i morse, när jag gick med det nyinköpta enbensstativet och tog morgonbilder med längre tid än vanligt. Jag trodde då att innehållet skulle bli något annat, men det blev det inte. Jag nådde inte ända fram, men en bit på väg.

Inga bilder?  Nej inte i detta inlägg, nu var det ord som fanns och orden som var viktiga. Bilderna får komma senare.

Egentligen borde detta inlägg ligga till sig några dagar, och sedan skulle jag läsa det på nytt och göra tillägg och korrigeringar, och sedan upprepa det några gånger, men då kommer otåligheten krypande...

Jag vill ha det avklarat nu. Det är ju ändå bara ett blogginlägg.

.

Inlagt 2011-11-21 14:57 | Läst 1450 ggr. | Permalink

"Känner igen mig här på många sätt. Det är kul att fotografera. Det är kul att skriva. Och det har visat sig vara kul att få respons också via bloggkommentarer. Tycker dock inte att det är svårt att komma på vad man ska skriva om eller vad man ska fotografera, verkar som vad som helst i vardagslivet duger som en inspirationskälla för min del. Bra eller dåligt; är förstås frågan, det blir inte någon kvalitet direkt man når genom att blogga på det här sättet. Fast någon "kvalitet" vill jag nog inte heller uppnå. Tanken på att man skulle få massvis med läsare är skrämmande, vilken metod det än gäller (genom att "öppna sin själ", skriva teknik, skriva initierat om fotografi som konst eller dylikt) . Skulle däremot inte ha något emot att få många "läsare" i kraften av de fantastiska bilder som jag tar, någon gång i framtiden, i sagornas värld... :-) Visst finns det en stark växelverkan mellan bilder och text i bloggandet. Rent utav, det ena kräver det andra helt enkelt, så är det för mig. Ibland kan man ju halka lite snett förstås, precis som du har gjort här - ingen bild! Ännu så länge har jag lyckats prångla in en bild till alla mina blogginlägg och jag försöker hålla fast vid detta. Någon gång har det dock varit ont om ord (eller ont om tid) och då har det bara blivit en bild eller två, för att stilla begäret."


(visas ej)

Vad heter Disneyfiguren Kalle A*** i efternamn?
När jag utgår från bilder blir det som regel mer känslomässigt. det brukar börja med att jag tittar på lite bilder som i sin tur väcker känslor som jag sedan försöker sätta ord på. I går till exempel började det hela med att jag kollade mina bilder från min Ricoh GRD3, efter att Jonas Svedin påtalat i ett annat blogginlägg att han upplevde sina bilder från nämnda kamertyp som med mer "stuns" än de från NEX5n. Alltså snubblade jag in på mina bilder tagna med GRD3 som av en tillfällighet var från min sista vistelse i Åmotfors, och där drog tankarna igång. Jag tycker att det ofta funkar så för mig när det gäller de mer "emotionella" inläggen.

En helt annan sak är när jag skriver något om fotografi, då har jag som regel någorlunda klart för mig i förhand vad jag skall skriva, och där blir oftast bilderna bara ett sätt att göra pauser i textmassan.

-affe
Svar från janolof 2011-11-21 17:15
Intressant kommentar.
Delvis stämmer det där för mig också. "Emotionella" inlägg, var en bra etikett, eller ska jag säga beskrivning. Tyvärr gör jag sällan sådana, kanske beroende på mina bilder, de flesta av mina bilder jag använder är färskvara, och inget jag samlat på mig, så jag har inga emotionella gömmor.

Det här inlägget är på sitt sätt emotionellt, genom att tankarna drog igång, men jag visste inte från början vad jag skulle skriva och var jag skulle landa. Därför villa jag skriva medan inspirationen var där.
F.Ö. beundrar jag dina genomtänkta fotografiinlägg. Själv är jag inte bråkdelen så påläst.
/J-O
Intressanta tankar! Jag själv är lite dålig på att hitta orden, men det får vara så för tillfället. Ibland finns orden där, ibland inte. För mig är bloggen ett sätt att lära mig mer om bilder, se bilder på ett nytt sätt, lära mig att bearbeta bilder och framför allt att släppa i från mig bilder fastän jag inte är helnöjd. Så vi kanske har alla olika utgångspunkter. Hur som, gillar jag din blogg och dina ord!
//ewa
Svar från janolof 2011-11-21 18:02
Visst har vi alla olika utgångspunkter, konstigt vore det annars, men det är inget hinder för att mötas i ett sådant här forum, om man har ett öppet sinne. Ord kan vara svåra. ibland är de som bortblåsta, ibland kanske man håller på drunkna i dem...
Att lära sig se på nya sätt är inte dumt. Jag har lärt mig mycket på Fotosidan under de år jag varit med, i dialogen med andra medlemmar

Roligt att du gillar mina ord
Tack
/J-O
Känner igen mig här på många sätt. Det är kul att fotografera. Det är kul att skriva. Och det har visat sig vara kul att få respons också via bloggkommentarer. Tycker dock inte att det är svårt att komma på vad man ska skriva om eller vad man ska fotografera, verkar som vad som helst i vardagslivet duger som en inspirationskälla för min del. Bra eller dåligt; är förstås frågan, det blir inte någon kvalitet direkt man når genom att blogga på det här sättet. Fast någon "kvalitet" vill jag nog inte heller uppnå. Tanken på att man skulle få massvis med läsare är skrämmande, vilken metod det än gäller (genom att "öppna sin själ", skriva teknik, skriva initierat om fotografi som konst eller dylikt) . Skulle däremot inte ha något emot att få många "läsare" i kraften av de fantastiska bilder som jag tar, någon gång i framtiden, i sagornas värld... :-)

Visst finns det en stark växelverkan mellan bilder och text i bloggandet. Rent utav, det ena kräver det andra helt enkelt, så är det för mig. Ibland kan man ju halka lite snett förstås, precis som du har gjort här - ingen bild! Ännu så länge har jag lyckats prångla in en bild till alla mina blogginlägg och jag försöker hålla fast vid detta. Någon gång har det dock varit ont om ord (eller ont om tid) och då har det bara blivit en bild eller två, för att stilla begäret.
Svar från janolof 2011-11-22 08:01
Halkat snett? Ja, oftast brukar jag lägga in bilder i så här långa texter, men som jag skrev i mitt svar till Ernst Göran var motivet denna gång ett annat:

"Nu hade jag en helt annan drivkraft när jag skrev detta, att få bort tankarna ur hjärnan, de blockerade allt annat, och det effektivaste sättet är då att skriva av sig blockeringen!"
Ytterst allmängiltiga funderingar, jag tror de flesta av oss någon gång tänker i liknande banor. Varför fotograferar vi? Varför skriver vi? Varför publicerar vi vår text och våra bilder? Utan att egentligen hitta något svar känner vi tydligen en viss tillfredsställelse med att göra det, och motiveras av den känslan att fortsätt. Men jag har sett åtskilliga funderingar av typen "Jag bloggar för att få anledning att fotografera -- jag fotograferar för att få anledning att blogga".
Svar från janolof 2011-11-22 07:55
Det är möjligt att det är allmängiltiga funderingar, men hur mycket är inte allmängiltigt, och kanske trivialt, i bloggar?
Nu hade jag en helt annan drivkraft när jag skrev detta, att få bort tankarna ur hjärnan, de blockerade allt annat, och det effektivaste sättet är då att skriva av sig blockeringen! Låter kanske konstigt, men sådan är jag. Och det lyckades, det var en befrielse!
EGW 2011-11-22 18:26
Missförstå mig inte. När jag skriver allmängiltigt menar jag inte trivialt, jag menar att jag håller med utifrån ganska allmänmänskliga utgångspunkter.Jag håller också med om att man får bort tankar ur huvudet genom att skriva ned dem.

Du frågar dig varför du skriver en blogg, man kan också fråga sig varför man läser andras bloggar. Genom att göra det får man perspektiv på sina egna funderingar tycker jag.