Biskops-Arnö är inte bara Lysa och Lasse, det är Biskops-Arnö också och mina tankar om färg och konstiga motiv

 I alla fall är det den kombinationen i detta inlägg, om texten går den väg som jag tror när jag börjar skriva. Det var med den tanken jag valde bilderna, eller snarare det var de tankarna som dök upp i mitt huvud när jag valde bilderna, såg vilka bilder jag valde och hur jag justerade dem inför publiceringen. Inte något planerat och målinriktat alltså, snarare ett skeende, en process som utvecklar sig, och det är i detta skeende jag trivs bäst med mitt fotograferande för närvarande.

Bilderna är klickbara (om jag inte missat någon)

Mitt öga fångades av ljuset, solen, skuggorna och husens inbördes lägen, men också av färgerna.

När jag gjorde i ordning bilden blev det för mycket med alla dessa intryck, så jag sorterade bort färgen, för att kunna se resten, den skönhet som jag upplevde på plats.

I bilden åt andra hållet, mot planan framför huvudbyggnaden,  kändes det däremot rätt med med lite bleka färger

Var det så här jag uppfattade vyn när jag var där, eftersom jag ville ha den här mättnaden, eller var det något som uppstod efteråt. Jag vet inte, det är därför jag funderar. Eller ska jag inte fundera, och bara låta det vara?

I den tredje bilden ville jag däremot kräma i ordentligt.

Här är himlen så liten. Det var nog därför jag ville ha den så blå. Så den skulle synas. Så att det fina vädret skulle märkas. Trots att den bara har en biroll i bilden.

Här dyker Bror Duktig upp och viskar i mitt öra:

Får man göra bilderna så olika, fast de är tagna vid samma tillfälle?

 Jag blir inte längre upprörd, får dåligt samvete eller känner mig som en dålig fotograf, utan svarar bara:

Ja. De ska vara så här.

För jag vet. Hur vet jag det? Det vet jag inte. Jag bara vet. Och försöker förstå, men det kanske är onödigt.

En annan vägg fick bli blå i skuggorna, för det är ju fönstren.

Självklart!

Och så var det detta med konstiga motiv.

No comments! Bara njut. Eller avstå. Eller tyck det är skit. Valet är ditt.

Innan jag åkte hem vilade jag och Kasper tillsammans, han på sitt sätt, jag på mitt sätt, sittande. Det kändes bra.

Tycker den blå tonen sklidrar stämningen bra.

Slutar med en bild från Gotiska salen

Tack Lysa för att det var utställning, så jag fick komma dit och uppleva.

Och allt är förstås inkörning av nya kameran

Olympus PEN  E-P1

17 mm

2009-09-20 21:05   ojanson

Om det här är inkörning bådar det gott.
Gillar speciellt den första.

Besvara