Bilderna som fick behålla en del av sin färg
Den där långa promenaden på Söder, i det fallande mörkret förra veckan (eller har det hunnit bli förrförra), verkar ha varit en gudabenådad promenad, för ännu har jag inte betat av alla bilder som blev till då. Kanske måste de som en god ost lagras ett tag för att mogna. Kanske är det jag som inte hänger med i svängarna, jag orkar inte processa hur många godbitar som helst på en gång. Går det för fort, blir det lätt ett sådant där "vad jag råkade se idag"-inlägg.
Men de tre bilderna i det här inlägget har nog hunnit mogna tillräckligt nu, för att jag inte ska behöva skämmas för dem. De har det gemensamt att de har fått behålla en del av sin färgmättnad, men inte så mycket att jag tycker de kan kallas svartvita. Inte heller tonade svartvita bilder. Det är för många nyanser kvar. Kanske är det helt enkelt bara bilder som försöker efterlikna stämningen som fotografen upplevde där han gick, stämningar med minnen från barndomen , men också från senare decennier då han rörde sig här.
.
En välfotograferad vy, både av mig och andra fotografer. Höjdskillnader, broar,torn, gatsten, det finns så mycket här. Inte bara nostalgi och minnen.
.
Här har jag lämnat mer av färgen kvar, jag tyckte de gula fälten gav bilden liv.
Jag ville också att man skulle kunna ana resten av staden i bakgrunden.
Bara en sådan sak som mörker gör mycket för stämningen i bilder tycker jag (som bekant). ;)
-affe
Så´nt här mörker gillar jag också, när jag klarar mig utan stativ. Annars blir jag för låt och otålig för att kunna skapa...
Krispighet, är det ett snällare ord för brus? Men rätt använt ger det struktur.
/J-O
Gångtunnlar eller Söderkåkar, var plats har sina förtjänster. Man tager vad man haver, så att säga.
Må så gott! /J-O