Bilderna som blev över, eller bloggandets våndor?

Då och då tar jag för många bilder, det vill  säga fler än jag använder  i tillhörande blogginlägg. Ibland blir det då flera inlägg från samma promenad, ibland en liten miniföljetong, men ibland blir det helt enkelt några udda bilder över.

Det är nog några sådana udda bilder som hamnat i dagens inlägg.

Dåtid och nutid, runsten och kraftledningar.

Varför måste jag då publicera dessa överblivna bilder? Nej, det måste jag inte alls, men skrivandet av dessa egentligen onödiga ord är ett nöje och tidsfördriv, precis som fotograferandet, men också ett sätt att hålla hjärnan igång, när man inte längre jobbar, för lite intellektuellt är det nog, även att producera dessa enkla texter.

Skogsfynd, eller att gå till roten med sitt fotograferande?

Ibland räcker inte inspirationen eller idén till att fullfölja det inlägg som jag börjat. Som nu till exempel. Vad ska jag fortsätta med, när det inte finns något att säga. Jo, det gör det säkert, men det gäller att komma på vad, just nu, i skrivandets  ögonblick.

Ibland framhävs skogens skuggor bättre i svartvitt.

I dag verkar våndan över vad jag ska skriva, ha vänts till en lust att skriva om våndan att skriva. Alltid något, men det är nog mer intressant för mig att skriva det, än det är för läsaren att läsa det, men hade jag inga läsare, som jag vet att jag har, skulle jag inte kunna skriva det. Jag kan inte prata ut i tomma intet, däremot tala ut i det mörker där  jag vet att det finns någon som lyssnar.

Där ljuset möter tunnelns  mörker.

När jag väl börjat skriva fortsätter jag av bara farten, har väl tankarna börjat rinna, fortsätter flödet tills jag når utmattningens gräns,  inspirationens och ordflödets gräns, inte kroppens.

Plötsligt kom en cyklist.

Men allting har ju ett slut, så även detta blogginlägg, efter en stunds fajtande med ord, formuleringar och radbrytningar är jag i mål.

Fimpen.

.

2014-05-20 14:44   Lena Eriksson

Spännande bilder idag! Härligt med det udda...
ha det bra i värmen!
/ Lena

Besvara