Bara snurriga tankar --
eller vad som kan hända om man hittar en bortglömd glasklump i skåpet.
Inspirationen kan komma från olika håll, ibland från det mest oväntade håll och i en oväntad form som plötsligt bara dyker upp och triggar hjärncellerna i den ena eller andra riktningen. Den här gången var en supervidvinklig bloggkommentar den utlösande faktorn, och jag klättrade upp i ett överskåp och baxade fram en glasklump, "Made in Belarus".
Jag hade fått en idé.
3,5/8 stod det på glasklumpen, alltså 8 mm 0ch ljusstyrka 3,5, inte tvärtom. En sådan där glasklump som ger en cirkulär bild av halva omgivningen. Inget optiskt mästerverk men en rolig leksak som inte kostade många sekiner när det begav sig. Jag har egenligen aldrig riktig stött på ett motiv den skulle passa till, i alla fall inte när jag haft glasklumpen med mig, och det brukar jag aldrig ha. Den leker mest kurragömma i ett skåp, men idag fick den komma fram i ljuset.
Bilderna blir runda, ja inte riktigt då, eftersom jag inte har en fullformatare, så det får bli avhuggna cirklar. En del av bilden hamnar utanför kameran, så att säga, eller i alla fall utanför sensorn.
Runda bilder passar väl till runda motiv, roterande t.ex. Nu hade jag ingen karusell att fotografera, så glasekipaget fick själv bli karusell. Rörelse i konsten igen?
Hela världen snurrar...
Jag har ju gjort sådana här snurrigheter förut, men inte så här vidvinkliga, inte kommit på idén. Det ger ju lite nya vinklar(!) och möjligheter även om vinkeln kan vara besvärande också, objektivet sväljer ju så mycket, kanske även sånt som inte borde vara med, så det gäller att se upp.
Välja rätt motiv alltså.
Det är inte en landningsbana för UFO:n som hamnat i centrum, utan grannens studsmatta. Och Sollentuna centrum. Kring denna pol roterar hela världen, och jag befinner mig i världens centrum. Spännande!
Omtumlad av denna upplevelse går jag in och ser att allt har ändrats där med!
Mitt vardagsrum har visst blivit en centrifug. Eller är det bara en drömvärld? En tidsmaskin? På jakt efter den tid som flytt?
Jag klev ut genom dörren igen och fångades av en virvelvind, en gul tromb.
Men egentligen är det bara ett kungsljus som står och trycker i ett hörn.
Men den ser inte riktigt normal ut. Har jag lyckats fånga rumtidens krökning på bild? Jag kan ana flera plana rum i bilden...
Varje betraktare må ha sin tolkning. Konstigare än så är det inte. Det är ju bara en lek med ord och kamera och sinnen. Kanske bara ett sätt att fånga dagen.
"Life is too serious to be taken seriously"
.
.
...men jag kan inte ta fotograferandet mer på allvar än livet i övrigt...
...vilket inte innebär att jag känner mig oseriös.
Roligt att du gillar.