Även om jag tycker att jag inte kan,
så prövar jag på ibland,
att fota på gator
Tyskt äventyr [7]

Ja, om man nu är i en främmande stad, eller ok då, lite halvbekant vid det här laget, så ska man väl fota lite på gatorna, om man vill fånga stadens själ, men jag har funderat lite om gatufoto stämmer med mitt sätt att betrakta världen.

Jag är på något sätt lite mer långsamt, eftertänksamt betraktande när jag ser mig omkring och då stör det mig att behöva vara sådär på helspänn som behövs för att blixtsnabbt fånga skeenden.  Jag tappar på något sätt lite av upplevelsen om jag ska vara redo att fotografera.

Eller så är det ovana.

Det här stämmer bättre med hur jag ser och uppfattar staden, när jag flanerar i staden, människorna som små figurer som befolkar scenen.

 

Eller som här, den vandrande mannen som gör att staden inte blir helt öde. Han skänker bilden liv. Men det som fångade min bildsyn här var ju paren - två bilar, två träd, två röda fönster. Inte för att jag tänkte på det när jag tog bilden, men jag inser nu efteråt att det var det jag intuitivt såg.

 

Här har jag vågat mig närmare. Antikvariat på gatan.

Snarare är det väl så att man automatiskt är närmare när man rör sig i folkvimlet, så här kanske jag lyckades med att vara gatufotograf.

 

 

Måste man stå i givakt när man läser tidningen?

 

Snabbmat, då ska det gå fort, va?

 

Och här hann jag ju faktiskt med att fånga några nunor så där i flykten...

 

Men jag slutar med en stillsam bild så jag känner mig hemma.

Är det gatufoto om man fotar i en gränd?

 

Ja, just det: Det kan löna sig att klicka på bilderna...

 

forts...

På Freiburgs gator

med Olympus PEN och 17 mm