Återvända till favoritmotiv kan vara svårt --inte minst i vykortsväder -- men det kan ju räcka med att gilla läget

Jag gillar läget.

Det gjorde jag redan första gången jag kom hit, det är något speciellt med platsen, och då inte bara åldern. Känslan på något sätt. Kanske det öppna landskapet.

Därför återvänder jag gärna. Det är ju inte så lång omväg. Men det kan vara svårt att återvända med kamera när man redan fotat här flera gånger. Visserligen växlar ljus och årstider, men vinklarna känns begagnade.

Öppet landskap kan man snacka om här, nästan som att stå på en liten ö mitt ute i havet. Jag kan förstå varför de valde den här platsen. Det är lätt att tänka tusen år bakåt i tiden.

Byarna syns i fjärran. Tänker man sig vatten emellan går det att färdas med båt.

Jag utmanade det hemska motljuset och tror att jag i alla fall fick en liten poängvinst, men någon klar seger var det inte. Jag var tvungen att beskära bilden i ovankant.

Mycket gult var det. Mumma för maskrosälskare.

Här hittade jag i alla fall en ny vinkel. Om det automatiskt innebär att det blir en bra bild vet jag inte, men det var roligt.

På vägen hem tog jag en extra sväng.

Jag kommer att återvända hit.