Är det bättre att berätta än att fotografera?
Det är inte bara duschar som ger idéer. Det går bra med en cykel också. (Här syftar jag förstås på gårdagens reflektion som startade i duschen, eller åtminstone var det där jag först blev varse den.)
Idag dök idén upp när jag rullade på väg hem. Hemvägen är mer nedför och rullande än uppförsbacken på morgonen, och därmed mer stimulerande för tänkandet. Dessutom är det ju en ren njutning att rulla. (Funderande faktiskt en gång på om man kunde blogga om det: skönheten och känslan i att rulla på en cykel, inte minst där det knappt lutar. Undrar vilka bilder man skulle välja.)
Det som dök upp i dag var rubriken: Är det bättre att berätta än att fotografera? Det är många av mina reflektioner som startar så, med en mening, fråga, rubrik eller liknande, som bara dyker upp, och då gäller det att hinna uppfatta och hugga blixtsnabbt och ta fatt i orden innan de försvinner, och där hjälper nerförsbacken och rullandet till.
Sedan måste man förstås göra något av hugskottet och inte bara låta det förfalla (eller så är det just det som är klokast).
Men rubriken då, den som dök upp, vad handlar den om? Ja det är förstås en fortsättning på gårdagens reflektion och den återkoppling jag fått. Jag tror att det kanske handlar om min pågående (sedan flera år) förskjutning från att ta vackra bilder till att berätta en historia, där jag ibland undrar när berättandet blir dokumentärt. När blir berättandet av en historia, eller beskrivandet av ett skeende inte bara en berättelse utan också något mer.
I går kom vi väl fram till att det inte var finare att göra enstaka bilder än att blogga (eller var det tvärtom?) utan bara olika, att en del bilder kanske är vackrare i sig och andra kanske berättar mer . Men en bra berättelse innehåller bilder, antingen som rena bilder, eller i bildspråk, och olika bilder är just det, olika bilder.
Då är ju frågan, vill vi berätta, eller vill vi något annat? Och om vi berättar, vad vill vi berätta, för oss själva eller för andra. Vill vi dela med andra, i en dialog eller ett möte, eller vill vi ägna oss åt en inåtvänd dialog?
Och varför valde jag dessa bilder till denna text? Ingen aning? Någon som vet?
Och, nu är vi ju på en fotoblogg, därför uppskattar jag personligen kombinationen utav ord och bild. Och helst att bilderna styr texten än tvärtom. Att berätta är ju en konst, speciellt att berätta bildligt och fångande.
En som kunde det, var Ingemar Ståhl, professor i nationalekonomi vid Lunds Universitet. Hans föreläsningar fångade en alltid. Både vad gälle ämnet, och inte minst hur det såg ut i hans kavajficka. För på min tid körde man med tavelkritor i olika färger. Och dessa stoppade han alltid i kavajfickan under sin föreläsning.... Nåja... han var en duktig "berättare".
När jag bloggar, så gör jag det för att berätta, för andra. Kanske för att jag tror att det kan vara av intresse, glädje eller annat för andra. Eller, för att jag kanske vill ha en respons, en tanke, en åsikt... Att sitta och "skriva för mig själv", tillför inte mig så mycket.
Jag tror att alla vill ha en reaktion på sina rader.
Hoppas att mina här tillförde dig något. /Allt gott! /Peter
Edit 22:34; Hörde i skrivande stund på nyheterna att det på Twitter, är en ny trend som gäller. Att skriva så långt som möjligt..... Något att fundera på i nästa nedförsbacke?? ;-) /Peter
Såg en rubrik häromdagen att Twitter påverkar vårt sätt att berätta. Har inte läst artikeln ännu...
Och har ingen erfarenhet av Twitter heller.
Förr skrev man brev. Genomarbetade, väl formulerade. Eller bara hafsigt, nödvändigt. Idag bloggar man.
Att "sitta och skriva för sig själv" kan tillföra mycket, men det är fasen så mycket enklare om det finns potentiella läsare. När de dessutom ger gensvar eggas man. Så tack för dina rader.
Undrar om det spelat nå'n roll för dina tankar om du cyklat först och duschat se'n;o))?
Ser fram emot din nästa fundering.
Ha de riktigt bra!//Kurre
Jo, men du berättar ju också, tänker på dina bilder på grabben i Nynäshamn (var det där?). Det om något är väl berättelser.
Ordningen har nog ingen roll.
Jo, hjärnan är redan igång...