Är det finare att göra enstaka bilder än att blogga?
Ja, plötsligt slog mig tanken: kan det vara så, att de enstaka bilderna är finare än bloggandet. Det var i morse när jag stod i duschen som tanken dök upp. Det skulle ju kunna leda till två hypoteser:
Det är farligt att duscha, man får så dumma tankar i huvudet
Det är bra att duscha, det ger goda idéer
Ska man gå på den linjen kan man ju formulera en massa konstiga hypoteser. Det är farligt att promenera, för då får man dumma idéer. Det är farligt att lyssna på musik, för då kan det hända en massa saker. Men låt oss lämna det villopåret...
Tänkare?
Varifrån kom då tanken att enstaka bilder är finare? Förmodligen någonstans inifrån mig själv, och ibland kan det vara givande att nysta i sådana trådar. Kanske anade jag svaret, kanske inte, men jag beslöt i alla fall att backa i tiden. För drygt sex år sedan (oj vad tiden går) blev jag medlem på Fotosidan. Då hade mitt fotograferande legat i träda ett bra tag (om man undantar familjebilder). Jag började med att scanna in gamla diabilder som jag la upp, men ganska snabbt ville jag börja ta nya bilder, inspirerad av vad jag såg här, och jag blev digital.
Det startade ju en ny inlärningsprocess, att lära sig det digitala efterarbetet. Då jobbade jag ganska mycket med bilderna, men det har minskat med tiden. När jag väl lärt mig finns inte längre tjusningen och dragkraften i lärandet kvar, och sedan är det inte lika roligt längre. Så nu vill jag att det ska gå så enkelt som möjligt.
I stället upptäckte jag att bilderna egentligen handlade mer och mer om mig själv.
Fotograferad nov 2003. Klickningsbar.
Den första tiden på Fotosidan var jag väldigt aktiv. Sedan dess har jag varit periodare. Försvunnit helt ett tag, och sedan dykt upp igen. Och försvunnit. Och...
Bloggaren
Förra sommaren upptäckte jag bloggen på fotosidan och började blogga. Föga anade jag vart det skulle leda! Jag upptäckte berättaren Jan-Olof och hur det påverkade mitt fotograferande. Samtidigt fungerar bloggskrivandet för mig också som ett medvetandegörande.
När jag kommit så här långt i tänkandet (och det gick betydligt fortare än att skriva, jag är nog fortfarande kvar i duschen, eller strax efter), upptäckte jag kopplingen till den första tanken "finare med bilder än blogg". När jag bloggar använder jag gärna bilder, de är ofta en bärande del i berättelsen, men de är inte där som solister utan som en del i helheten. Sådana bilder kräver inte samma detaljomsorg i efterarbetet och, som jag antydde förut, det är inte där mitt stora intresse ligger. Blir det för mycket av det, blir det till och med mördande tråkigt.
Där är jag i tankarna snabbt tillbaks till min svart-vit-tid. Den varade i tio år så den är inte helt försumbar. Arbetet i mörkrummet blev mest en produktions-process. Arbetet med att ta fram de helt perfekta kopiorna var aldrig min grej. Ett antal år senare funderade jag på att uppta svart-vitt igen och denna gång på ett annat sätt, för att få fram färre men perfekta kopior. Funderade till och med på storformatare. Jag läste på och lärde mig en hel del om hur, men förverkligade aldrig.
I stället valde jag dia, och att använda spotmätning för att mäta hög- och lågdagrar, med en väl kalibrerad kedja film - kamera - pålitligt labb.Det passade mig mycket bättre. Det kräver arbete och noggranhet vi fotograferandet, men jag gjorde hela jobbet då.
Som bloggare och berättare kan jag ha ett arbetssätt som ligger nära detta.
Finare med enstaka bilder?
Ja, hur var det nu med frågan i rubriken? Jo, eftersom jag inte kan/vill göra de fina genomarbetade enstaka kopiorna, är de personer som kan göra det duktigare än jag. Alltså är det finare än det jag håller på med.
Så var det med det. Men nu är jag nog redan ute ur duschen.
En enstaka bild. Klickbar.
Det betyder inte att jag inte går in i poolerna och tittar, ibland kommenterar, för det gör jag, men bloggarna lockar mer.
När en blogg helt saknar bilder blir jag inte så intresserad, utan det är kombinationen som tilltalar mig mest.
Bild - ord - bild...
Reflektion och tanke, ibland någon lärdom och andra gånger bara gemytligt umgänge med andra som också gillar det här med bild och foto.
Kanske att mötet blir närmare i bloggvärlden, man får se mer av en människa när det bjuds på både ord och bild?
Förstår din tanke, jag kan lägga ut bilder i bloggen som jag aldrig skulle ladda upp i ett album här, men ibland använder jag bilder i bloggen som jag med glädje laddar upp för bildkritik.
Ska fundera vidare över det här - men nej, det är inte finare att jobba med enstaka bilder än att blogga... men det är möjligt att bilderna som hamnar i albumen av fotografen anses som av högre kvalité?
Man kan väl ha båda! :-)
Sen är det ju ofta så att det krävs mer av en ensamstående bild än en som ingår i ett sammanhang.
Och jag håller med om att en blogg utan bilder kan bli ointressant. Det beror dock av hur bra skribenten är. En del kan fånga intresse med enbart text.
Men jag upplever också det motsatta, att ett blogginlägg med bara bilder, utan text, kan bli tråkigt. Varför ligger bilderna där. Jag kan bli besviken när texten saknas.
Men, en blogg med bra text, en text som förmedlar och med bilder som fångar. Det är ju fint.
En del verkar vilja förmedla i sina bloggar, andra att använda det som "terapi". Så man kan kanske fråga sig för Vem man skriver?
Å andra sidan. "Det finns lock till alla grytor"
Jag skriver för mig själv (oftast), men sådant som jag tror kan angå andra. Lyckas jag beröra eller förmedla något blir jag glad.
Jag är oxå inne lite på Lysas linje att det är mötet bild människa som gör bloggen intressantare på nå't sätt. Se'n är det väl så att bilderna inte är lika väl genomarbetade som de som ligger i en pool.Men det är väldigt mycke' fina bilder i bloggarna oxå tycker jag. Men om det ena är finare än det andra..........nää.
Bloggen är bitvis mer spännande, just för att det där blir fler möten.
Jadu, jag vet inte, men jag blir alltid glad när jag ser något jag gillar, vad det än är.
Bloggandet har definitivt förlängt mitt liv här på FS och jag är nog lite som Lysa, jag kollar alltid bloggarna först när jag får tid att komma hit. För mig är bilder berättelser, men det kan ju vara lite si och så med resultatet när man försöker berätta med enbart bilder, därför är bloggen en bra förening av text och bild.
Jag håller med Peter om att en fristående bild kräver mer, både av betraktare och fotograf, så i min blogg hamnar nog lite "mindre bra" bilder. Men jag måste nog rannsaka mig själv och tänka efter om mina albumbilder verkligen håller för det jag nu spånat fram :-) Nåja, där fotografen inte räcker till får betraktaren fylla i !
Alla dina tre bloggbilder här ovan tycker jag dock är "fina nog" att stå på egna ben.
Ha det gott! /Thomas