Allting har en baksida
men Gåseborg har en utsida
Fortsätter min utforskning av Gåseborg, även om det inte var tänkt så. Var på väg att påbörja återtåget till bilen och verkligheten men hittar en stig som går brant nerför, ner mot vattnet, så den måste ju undersökas. Nyfikenheten tar överhanden.
Stigen går inte ända ner mot vattnet som jag trodde, den svänger av mot klippan och in nedanför den så man kan gå nere vid bergfoten...
Åt det här hållet, ut mot vattnet visar den gamla fornborgen upp en brant bergvägg, för tusen år sedan sedan ett bra skydd mot fienden, idag mumma för avancerade klättrare.
Riktar vi kameran uppåt ser vi denna vy. Tallarna ser inte så stora ut här nerifrån.
"Sisten upp är en fegis!"
Men vi behöver ju inte se berget som något som skall besegras, vi kan istället njuta av dess mäktighet och skönhet.
Berget och trädet.
Ofta växer det frodigt nedanför sådana här bergväggar, berget skapar ett skyddat mikroklimat om väderstrecket är det rätta.
Berg, stenar, träd och spännande sprickor att undersöka och gömma sig i.
Såg nästan ut som en hare.
Vägen upp?
Säkringarna syns i berget. Klättrarna har varit här. Jag tog en annan väg. Den upptrampade stigen. Upp till skogen igen.
Kanske vi ses där.
Vilka vackra kontraster du fångat mellan det hårda berget och det skira lövverket... / Lena
Jag hade för mig att man kunde komma ända ner till vattnet vi aen stig, visserligen med lite klättring här och där, meeen det var många år sedan och då med viga barnben så det kanske inte gå nu en massa år senare.
Ser nu att jag bara måste åka dit, har tänkt det så länge och det har inte blivit av.