fotografering (och annat?) med ddarriga händer

Nyskannat - nyretusherat --nybloggat

Så sitter jag här igen vid min skanner och stångas med gamla motsträviga bilder, skräpiga, ibland kanske lite blekta och överhuvudtaget märkta av ålder, fjärran från de nytagna digitalbildernas rationalitet och strömlinjeformade  produktion. Men det gör ingenting, för jag gör detta för att det är roligt, det får ta tid. Den tid det tar. Kanske är det till och med meningen att det ska ta tid, att det är tiden som är det väsentliga, om den nu finns och inte bara är ett mänskligt påhitt.

Kanske blir tiden till och med stillastående när man sitter där med bilden. Långsamt växer den fram och överbryggar avståndet  till den tid när den togs. Decennierna blir som bortblåsta.  Jag är ju mer än dubbelt så gammal nu, som när jag tog bilden, och har jag åldrats är det inte mer än rättvist att bilden också har åldrats och fått ålderskrämpor.

På väg.

Det gör också att jag tillbringar längre tid med varje bild, så jag har tid att bli vän med var och en av dem, och blir jag inte vän så är den inte klar, eller så är den hopplös. Kanske kan vi bli vänner senare, när jag upptäcker hur jag ska göra. Bilderna blir som små individer.

Den kallades Uhro.

En del av ålderskrämporna är bara rent skräp (bildernas, alltså) och kan städas bort om man är tillräckligt noggrann och flitig. Efter att ha skannat bilden öppnar jag den i Lightroom och efterjusterar lite, men om bilden är skräpig får den gå vidare till en runda i Photoshop, för städning och skräpplockning och det kan (som sagt) ge mig en lång stund med bilden, om jag inte  fattar beslutet att det är ett hopplöst fall.

Det finns ju också möjligheten att bestämma sig för att en del av skräpigheten får tillhöra bildens uttryck, även om skräpet inte fanns där en gång i tiden, vare sig i verkligheten eller i den nyframkallade bilden.

Igår såg jag de här bilderna som hopplösa fall och misströstade och undrade hur i hela fridens namn jag kunde vara så dum att jag skaffade mig en scanner, när allt ändå bara blir skit. (Är det vad som kallas för skaparkris?).

Inlagt 2013-03-18 20:07 | Läst 1140 ggr. | Permalink


(visas ej)

Vad heter Disneyfiguren Kalle A*** i efternamn?
Lite gammal ska vara lite skräpigt. Det är en del av charmen.
Här går min skanner riktigt varm kan jag säga. Det är ju superroligt!

Med vänlig hälsning Tommy
Oh, underbara bilder på de vackra vyerna!
Gonatt!
ewa