De där små svarta figurerna, har de något i bilden att göra?
Ibland känns det som att jag samlar på dem, små svarta figurer som smyger omkring i mina bilder, men ibland blir de större som här.
Ska man jaga bort dem eller ska man samla på dem? Det går knappast att spela schack med dem, det finns ju inga vita pjäser. Snögubbebrist?
De kommer bara gående. Jag kan inte styra dem. De är där de är. Det är bara att trycka på knappen så finns där en bild. I det rätta ögonblicket. Tänk så enkelt.
Hur vet man när det är dags att ta bilden då? Finns det rätta ögonblicket, eller är det bara en känsla? Kanske måste man ha tur.
Jag brukar passa på när det känns bra. Men hur beskriver eller förklarar man en sådan känsla? Ögonen vet när det blir bra, brukar jag tänka ibland. Kanske är hjärnan med också, men det märker jag inte, det är ju så mycket som är omedvetet.
När man just kommit upp för den lilla backen kanske är ett bra ögonblick. Jag väntade in det. Men tänkte jag, var det inte bara intuition? Hade jag tänkt kanske jag inte hunnit med.
Men man kanske skall stå på pass och invänta rätt ögonblick, likt den här fotografen som plötsligt dök upp bakom en pelare.
.
Eller så får man klara sig utan figur om det är en plats där sällan någon går. Kanske duger en svart bil?
Jag ska nog samla på fler sådana där svarta figurer. De verkar användbara.
.
/G