Min mor,
advent och fika
och ett livsöde
Det var adventsfika i söndags, på Väsbygården i Vallentuna där min mor bor sedan ett antal år. I januari fyller hon 90 år och det är inte så många funktioner hon har kvar i sin sargade kropp. Det är länge sedan hon kunde använda sina fötter, och synen är ytterst begränsad, för att bara nämna något. Livet är kort sagt ganska plågsamt. Men hon är envis, annars skulle det inte gå, en överlevare.
Advent, då ska det vara adventsfika, kaffe och godsaker till det.
Det var dukat långbord och vi satt vid ena änden, som sutte mor på honnörsplatsen.
Här kom Caroline, en av de anställda, och pratade med mor när hon kom till jobbet. Åldersskillnaden är nästan sjuttio år.
Caroline är ung och vältränad, tävlar i triathlon och allmänt aktiv. Kontrasten mot min mor är stor, inte bara nu utan även om jag blickar bakåt. Min mor har inte kunnat springa sedan hon gick i småskolan. I januari när hon just fyllt sju fick hon en öroninfektion som inte gick över och spred sig i kroppen och ledde till benröta, så hon hamnade på sjukhus för en lång vistelse i sjuksängen.
Hon har berättat om hur vackert det var den majdag med solsken och nyutslagna björkar, när hon kom hem från sjukhuset. Det var bara det att då var hon inte sju år längre, hon hade hunnit fylla 12 och var som ett utmärglat benrangel. Hon hade också hunnit med att bli inkörd i bårrummet på sjukhuset, där man placerade de avlidna, men hon vaknade upp igen. Så visst är hon en överlevare. Fler sjukhusvistelser väntade. Och medan hon varit på sjukhuset hade hennes mor blivit blind.
.
/Anna
Måste ha varit fruktansvärt...
Hon måste vara en riktigt "fighter"!
Ha det så gott!
Vackra bilder på din mor där den med Caroline berör mig mest. Ser äkta värme i hennes ansikte.
Min äldsta väninna är också 90 år och kristallklar i sitt huvud, lite sämmre med benen men hon bor ännu hemma och klarar sig nästan helt själv. Senast jag pratade med henne var hon irriterad över "den hjälp de försöker pracka på mig" som hon sa.
-affe
och fina bilder
//ewa