fotografering (och annat?) med ddarriga händer

9. Ja, vad är det egentligen för vits med att att skriva här? Hur är det egentligen med behoven.

Ja, det kan man fråga sig, varför man skriver här. Och är med på Fotosidan överhuvudtaget. Och lägger ut bilder. Jag har ju inte bloggat här mer än drygt en vecka nu, och har därför inte heller läst så många inlägg, men har redan läst flera inlägg där skribenten berör denna fråga. Behovet, talar man om. Behovet att synas. Behovet att få bekräftelse.

Affe har beskrivit det bra i sitt inlägg "SPÅNERIER 40. Den eviga jakten på bekräftelse" , det inlägg som fick mig själv att börja blogga. Och varför gör jag det. Jag tror det finns flera behov här. Behovet av bekräftelse är inte styrande, eftersom bloggandet mer är ett skrivande ut i ett okänt vakuum. Man får egentligen inte någon bekräftelse på vad man gör. Det är bara att hoppas att några av dem som tittat på inlägget också läser det. Annat är det om man lägger ut en bild. Då får man genast en bekräftelse på att man inte duger, om man inte får någon kommentar.

Jag tror också att det finns en annan drivkraft, nämligen behovet av att uttrycka sig och formulera sig. Iallafall känner jag den drivkraften, det behovet. Det finns saker jag går och småfunderar på, men om jag sätter mig ner och skriver om det, blir det tydligare för jag måste  bli konkretare och begriplig för andra. Måste jag då blogga. Nej, egentligen inte men det blir enklare då, för då kan jag tänka mig en mottagare och då är det enklare att verkligen skriva och formulera sig. Om jag bara skriver för mig själv och ingen skall läsa måste jag ju inte vara tydlig, och jag måste inte skriva.

Kan man inte snacka då, måste man skriva? Jovisst, att prata om det, några stycken i en dialog, är också bra och ger ofta oväntade associationer och infall och man kan få återkoppling på sina tankar, men man vet aldrig vart associationerna leder och vart samtalet hamnar. För att få struktur på det hela är det inte dumt att också skriva ner och formulera tankarna. Skrivandet sker också i ett lugnare tempo, man kan ta paus och tänka, skriva en bit i taget och reflektera mera.

En annan drivkraft för mig är också att det är roligt att skriva, precis som att det är roligt att fotografera. Jag menar då själva processen att skapa något utifrån sitt inre. Det är nog den största drivkraften, eller rättare sagt: de två största. Nöjet och skapandet. Drivkraft och behov. Och när jag säger skapandet menar jag just själva akten att skapa, just för skapandet, inte för att åstadkomma något. Målet är då ointressant, det finns inte för mig. Om nu inte målet är att vara närvarande i skapandet, men jag uppfattar det inte så, inte som ett mål, det är bara något jag gör, något jag befinner mig i för stunden. 

Så länge det är roligt att skriva kommer ni alltså att få stå ut med mina skriverier.

 

Men ibland famlar man i mörkret...

Inlagt 2008-07-19 14:02 | Läst 2991 ggr. | Permalink

"Intressant som sagt. Jag håller inte med dig. Vad är det för vits med att förneka att vi inte behöver bekräftelse och behöver bli sedda? Alla har de behoven men ändå verkar det som något fult att erkänna det. Jag vill bli sedd och få bekräftelse. Ju mer av mig själv jag lagt ner i något desto viktigare blir det att få respons. Foto är en sådan sak, att munhuggas lite på lek i forum eller att någon ler åt mig är andra. Det är härligt både att ge och att få bekräftelse. Jag behöver sexuel bekräftelse, ja det är långt viktigare än sexuell tillfredsställelse. Jag har behov att bli sedd. Att bli ignorerad och förbisedd är det värsta jag vet. Områdena där bekräftelse är viktig är många men ändå fortsätter folk att påstå att de står över sådant. Antagligen för att vi också har stora behov att visa oss självständiga och starka, både inför oss själva och gentemot andra. Kanske har du även andra behov som fylls av att blogga, och det är ju bra, men jag har svårt att tro att det finns många bloggare som gör det helt fria från behov av bekräftelse. Du kanske är en av få, vad vet jag, men för egen del skulle bloggande helt klart vara ett sätt att synas (fast jag får mitt behov tillfredsställt av att lägga ut bilder och skriva i olika forum i stället). Det är en intressant fråga du tagit upp även om vi kanske tycker olika. Kanske tycker jag mer som du en annan dag men det är ju roligare att leta efter fler perspektiv..."


(visas ej)

Hur många stjärnor ser du här? * * *
Skriv svaret med bokstäver
Intressanta tankar.
Jag delar helt dina funderingar kring skrivandet. Dels ett behov att uttrycka sig och dels ett förnämligt sätt att strukturera och få ordning på sina egna tankar. Och jag tror även, som Bengan var inne på under ett av mina spånerier, att det är tänkandet som leder till vissa ställningstaganden som även är det som mest "utvecklar" oss som fotografer.
-affe
Svar från janolof 2008-07-19 17:52
Skrivandet medför och kräver ett tänkande som möjliggör skrivandet. Bitvis krävs också ställningtagande för att kunna formulera sig tydligt. På det sättet kan skrivandet vara en tvingande metod. Och därmed utvecklande. När det gäller min utveckling som fotograf vill jag nog också framhålla känsla och seende som viktiga parametrar.

Tål att fundera mer på.
Att skriva kan nog vara ett bra komplement till fotograferandet. Nästan som varandras motsats, även om båda sakerna handlar om att skapa och uttrycka sig. Men skrivandet är ju mer meditativ, medan fotandet är mera explosivt, om man nu kan uttrycka sig på det sättet!? :)

Fin bild. Skulle gärna velat se den större (och tydligare)!
Svar från janolof 2008-07-19 18:04
Tackar.

Men det kan också vara tvärtom. Att fotandet är meditativt och skrivandet explosivt.

Kanske inte gatufoto, men om jag är ute i naturen och fotograferar är det lika mycket en meditativ akt som ett sätt att skapa bilder, ett skeende som är säkande, letande, prövande i lugnt tempo och försätter mig i ett tillstånd av meditativt lugn, där världen i övrigt inte existerar.

Om bilden: ska kolla. Större är inte omöjligt. Tydligare däremot vet jag inte. Den är tagen i en lång mörk gruvgång i motljus!
Intressant som sagt.

Jag håller inte med dig. Vad är det för vits med att förneka att vi inte behöver bekräftelse och behöver bli sedda? Alla har de behoven men ändå verkar det som något fult att erkänna det.

Jag vill bli sedd och få bekräftelse. Ju mer av mig själv jag lagt ner i något desto viktigare blir det att få respons. Foto är en sådan sak, att munhuggas lite på lek i forum eller att någon ler åt mig är andra. Det är härligt både att ge och att få bekräftelse. Jag behöver sexuel bekräftelse, ja det är långt viktigare än sexuell tillfredsställelse. Jag har behov att bli sedd. Att bli ignorerad och förbisedd är det värsta jag vet. Områdena där bekräftelse är viktig är många men ändå fortsätter folk att påstå att de står över sådant. Antagligen för att vi också har stora behov att visa oss självständiga och starka, både inför oss själva och gentemot andra.

Kanske har du även andra behov som fylls av att blogga, och det är ju bra, men jag har svårt att tro att det finns många bloggare som gör det helt fria från behov av bekräftelse. Du kanske är en av få, vad vet jag, men för egen del skulle bloggande helt klart vara ett sätt att synas (fast jag får mitt behov tillfredsställt av att lägga ut bilder och skriva i olika forum i stället).

Det är en intressant fråga du tagit upp även om vi kanske tycker olika. Kanske tycker jag mer som du en annan dag men det är ju roligare att leta efter fler perspektiv...
Svar från janolof 2008-07-19 17:59
Nej, jag förnekar inte att jag behöver bekräftelse och vill bli sedd. Läser du det så har jag varit otydlig. Jag lägger ut bilder och vill ha kommentarer och vill veta att jag tar bra bilder. Etc.

Men blogga gör jag av andra skäl, som jag skriver, att jag har ett behov av att skriva och formulera, och också genom svar få nya impulser till tänkandet och formulerandet.

Men, sen är det en helt annan sak att det naturligtvis är tillfredställande att folk läser mina alster och komenterar dem. Självklart. Men det var inte min kärnpunkt här.
jag gillar skriva om mina fototurer här...dessa berättelser lägger jag sedan upp tillsammans med bilderna jag laddar upp i mina album...det blir som en fotodagbok...det kan var aroligt för mig själv att veta vad jag gjorde och hur jag tänkte när jag tog vissa bilder...varför blev det så och varför blev det si...
/E.T
Svar från janolof 2008-07-19 20:36
Jo, några av mina inlägg har varit lite av den karaktären också, och det kommer säkert mer av den sorten. I bloggen, med bild och text, kan man ju skapa en annan än med att lägga ut bara enstaka bilder. Men jag söker mig fram, efter en form som passar mig.