En onödig septett?
Septetten är förstås de sju (hoppas jag räknat rätt) bilder jag lagt in i blogginlägget. Lite tillbaka i vardagen (på väg i alla fall) efter sommarens utflykter trängs jag in i standardvägarnas utslitna motivvärldar och då får det bli vad det blir och jag får nästan köra med konstgjord andning (känns det som) för att åstadkomma något. Eller så försöker jag inte utan det får bli något om det råkar dyka upp något. Men när det råkar dyka upp något och jag har grävt fram kameran, då står jag ju där med den i handen och då är det kört.
Idag hade jag nya lilla kompakten med mig. Den är ju smidig. Jag har ju saknat en sådan till vardags lite då och då för att slippa släpa på något större (även om det större inte heller är så stort eftersom det mestadels är en m4/3-kamera numera).
När hotellskrapan stack fram huvudet i morse hivade jag upp kameran.
Sedan var det bara att fortsätta när årets lastbil passerade på motorvägen.
Jag har fotograferat den här tunneln (eller är det en viadukt, vad säger byggexpertisen) många gånger, men sällan ur den här vinkeln, eftersom jag brukar komma en annan väg och se andra saker.
Fylliga färger och tvenne torn krävde också en insats från fotografen, kändes det som.
Den här bilden är inte särskilt renodlad eller enkel i kompositionen. Jag tar sådana bilder också, men jag gillar även innehållsrika bilder som ändå inte blir röriga. Det här tycker jag är lite en sådan bild. Man kan låta blicken vandra lite i bilden men det finns ingen naturlig punkt att låta blicken stanna, möjligen finns det flera sådana punkter. På något vis är det en typisk Jan-Olof-bild.
Finns det egentligen någon anledning att ta sådana här bilder, annat än att det är roligt att ta dem? Just nu är kameran tämligen ny, så jag kan ju ursäkta mig med att jag behöver bli van och bekväm med den. Dessutom gillar jag att skriva och då ger ju bilderna ett stoff att försöka utvinna några ord ur. Det har jag ju undrat över förut, om jag fotar bara för att få blogga (och som alla andra gamla gubbar upprepar jag mig för att jag inte kommer ihåg vad jag redan skrivit).
Djungeln håller på att övermanna skyltningen. Den röda cykelledsskylten lär väl knappast någon cyklist hinna se. Men så är det också på Sollentunasidan av motorvägen. Undrar om det är bättre på andra sidan motorvägen, när vi kommer in i Stockholm.
Nja, det ser inte bättre ut när vi närmar oss Stockholm.
Fimpigt
När jag kommit över på andra sidan prövade jag att hitta nya vinklar på Victoria Tower.
Markvegetation, kraftledningsstolpe och hotell (i skön harmoni?).
Här var det överblommade rallarrosor som fick pryda höghuset.
Är nu de här två sista bilderna välkomponerade? Nej, de är bara tillyxade sådär ungefär mellan tummen och pekfingret, där pekfingret trycker på avtryckaren när det känns bra, dvs. när ögonen (eller ögat) talar om att nu ska jag trycka. Ibland fungerar det, ibland inte.
Men det är roligt och därför fotograferar jag.
Samsung EX1
var min medhjälpare
Men jag tycker det ska vara kul med fotande och det ser jag i dina bilder att du har det kul...
MVH Anita
jag gillar ju att skriva också, så det blir dubbelt nöje om det passar att skriva till bilderna också
MvH
/J-O
Bilderna är tagna med en kompaktkamera, inte en NX, vilket kan förklara platthetskänslan. Dessutom var den inte inkörd här, den var ganska ny.
Olympusbilder finns i mitt senaste blogginlägg, för Olympusen är still going strong. De kanske är djupare.
/J-O