Appropå tågresor: att åka Inlandsbanan
(medan det var på "riktigt")
Och som prolog lite lumparminnen

Claes blogginlägg om tågreseminnen fick mina hjärnsceller att dra igång och långt ner i det förflutna dycker minnesrester upp av en resa på inlandsbanan. Den började en tidig aprilmorgon på Östersunds station för 41 år sedan, så det är förhoppningsvis tillåtet om minnena är lite luddiga (och kanske i detaljerna lite felaktiga, men det finns inte direkt några möjligheter att bedriva källstudier).

Inför den långa resan hade vi laddat rejält med grötfrukost på stationen för 3 kronor, gröt och mackor och ägg och tilltugg av olika slag . Vi hade ju gått upp rätt tidigt och redan hunnit med en del. Vi hade kört från Handöl på morgonen, lämnat in en lånad Valp (personterrängbil alltså) på I5 i Östersund och sedan promenerat till stationen.

Vi var tre som var på hemväg från två veckors vinterutbildning i Jämtlandsfjällen, att dra tunga pulkor med livets nödtorft för att överleva en natt i snögrottor: granatgevär och kulspruta och sådant.  Soligt värre var det, mina militära solglasögon sprack, och jag blev solblind, så nu stod jag på stationen med grus och hackad lök i ögonen, i alla fall kändes det så om jag öppnade dem för mycket när det var ljust. Det gör att det inte finns några bilder från just de här dagarna.

Det här var vid den tiden när reglerna för fria hemresor just hade ändrats, så att man inte bara fick en resa kortaste vägen förläggning-hemmet, utan man fritt fick välja resmål inom landet. Vi hade valt Östersund-Stockholm, via Riksgränsen. Får man en fri resa, ska man väl utnyttja den maximalt! Vi valde därför att åka Inlandsbanan Östersund-Gällivare, för det skulle ta längst tid, och längst tid på tåg ger mesta upplevelsen.

Två dagar

Ja, två dagar tog det att åka Inlandsbanan, vi övernattade i Arvidsjaur om jag minns rätt. och den andra dagen hann vi till Gällivare, i tid för att hinna med ett kvällståg till Kiruna och övernatta där.

I min bokhylla hittade jag faktiskt en kommunicka från året efter och kan bekräfta att min hågkomst var rätt.  Kl 7.25 från Östersund bar det av norrut och i Storuman var det en dryg timme innan vi kunde fortsätta norrut. Jag antar att vi gick upp till Toppen och åt lunch under den timmen.

En annan gång, om sommaren, några år senare åt jag och en kompis också lunch mellan två tåg i Storuman. Vi var förberedda och hade köpt pitepalt som vi värmde i ett stormkök på perrongen, och när palten började bli varm kom vi på att vi glömt köpa lingonsylt. Bredvid stationen låg en korvkiosk, och norrländska korvkiosker har alltid lingonsylt, åtminstone  var det så på den tiden, så jag gick till kiosken och beskrev vår belägenhet.

" ja, int' kan man ät' palt utan lingon", var det förstående svaret så jag fick köpa en portion sylt för 50 öre eller vad det kostade. Det var den största lingonportion jag sett i en korvkiosk, han öste på som vore det potatismos. "Kom tillbaks om det tar slut". Ingen risk, vi åt lingonsylt med palt!

Vidare norrut.

Sedan var det bara tre- och en halv timmes skumpande kvar med den gamla brandgula dieselrälsbussen innan vi var i Arvidsjaur, där vi hittade någonstans att sova till värnpliktsvänliga priser. Dagen efter var det avfärd 9.25 och vid 17-tiden var vi i Gällivare, men med tre timmars uppehåll i Jokkmokk.

När vi klev på rälsbussen i Jokkmokk efter uppehållet tittade föraren förvånat på oss: "Oj, ska jag ha passagerare idag".

Detta om att åka Inlandsbanan.

Bildlöst som sagt.

Epilog

Finns det en prolog, bör det väl även finnas en epilog.

Från Kiruna tog vi morgontåget västerut och hoppade av så vi kunde vandra en bit längs linjen och besöka rallarkyrkogården innan vi vandrade en bit till innan vi hoppade på ett annat tåg och åkte ner till Narvik. Efter en natt där blev det nattåg hem till Stockholm.

.