En stund på en kyrkogård kan ha mycket att berätta
Jag passerade här idag och den här gången var det ljuset som lockade mig, det ändrades så snabbt, men jag har varit där många gånger förr. Jag kan nästan säga att den är en del av min uppväxt. Vi var ofta där.
Vallentuna kyrka.
Under hela min uppväxt åkte vi nästan varje lördag till Vallentuna och besökte min mormor, som satt på ålderdomshemmet, hopkrupen, med klumpfot och blind sedan många år. Min mor var yngst av 11 syskon och hade en särskild relation till sin mor efter att ha varit svårt sjuk som barn och tillbringat nästan fyra år på sjukhus, största delen av tiden sängliggande utan förmåga att resa sig upp.
Många gånger besökte vi också kyrkogården
Där låg ju min morfar begraven. Jag har ytterst små minnen av honom, jag var fyra år när han dog. Det finns bara några små fragment kvar, från när han låg till sängs hos min moster, kort före bortgången. Synintrycket finns ännu inom mig. Alla andra minnen kommer från fotografier, och dom är inte många. Men jag har träffat honom, en man som var född på 1860-talet och framlevt större delen av sitt liv som statare. Tidsperspektiven hissnar, när jag tänker på det. Han var lång när han exercerade beväring, och fick bära fanan när kung Oscar inspekterade regementet. Det finns det inga bilder på, utan är muntlig tradition, som så mycket annat.
Vi stannade ofta till vid kyrkogården och tittade till graven, ansade lite och så. Det gör jag fortfarande ibland när jag passerar, numera ligger fler begravda där, det är ju en familjegrav. Bland annat finns min far där. Min mor flyttade tillbaka till Vallentuna när min far dog och hon ville ha honom nära. Nu har det snart gått ett kvartssekel sedan dess.
Det fanns fler gravar vi tittade till, det blev ofta en liten promenad på kyrkogården. Två kusiner till mig, som båda dog i späd ålder, låg i varsin obetydlig grav, likaså en moster som dog ung. De gravarna kan jag inte längre hitta.
Nu är det jag som åker till Vallentuna och hälsar på min gamla mor, nästan blind, sargad i kroppen och snart 90 år, men tämligen klar i knoppen. Därför passerar jag också kyrkogården med jämna mellanrum, och ibland tar jag bilder också.
I dag var det ljuset som drog, och medan jag var där både snöade och regnade det och blötte ner gräs och stenar.
Men det är inte bara kyrkogårdar där man har släktingar och vänner begravda som har något att berätta, det kan gälla även helt främmande kyrkogårdar.
Och Vallentuna är ju min hembyggd som du vet, kanske kunde vi göra en gemensam fototur dit någon dag?
Det skulle vara kul att laborera lite med storformatskameran vid den vackra kyrkan och omgivningarna. Det finns ju också mycket fornlämningar i närheten som är värda att besöka.
-affe
Jag tar gärna en fototur någon gång, bara vi kan synka ihop våra olika dygnsrytmer ;)
/J-O
//Ewa
Fina bilder som du presenterar med din text.