fotografering (och annat?) med ddarriga händer

När vi kom till Uppsala fanns knappt någon snö alls. Däremot förstås en massa cyklar. En lätt spankulerande betraktelse.

I kontrast till gårdagens snötyngda bilder från Sollentuna tog jag några timmar senare nästan helt snöbefriade uppsalabilder. Motorvägen blev stegvis mer och mer snöbefriad ju längre norrut vi kom, och utanför huset i Uppsala, dit dottern flyttat tillbaka efter sin snöpligt avslutade Sandviken-sejour, fanns det mest cyklar men ingen snö.

Det stod en flyttbil där också men den fick inte vara med, den skulle ha varit ett störande moment, så jag tog ett steg åt sidan. Är det att förvanska verkligheten, att utesluta oönskade ting, eller är det kanske bara ett sätt att anpassa bilden till det man faktiskt ser. Här var det nog cyklarna jag såg. Ja, inte bara "nog", det var cyklarna jag såg.

När jag går omkring så här, spankulerande i omgivningarna, och och har kameran blir det så att jag fotograferar sådant som ögonen upptäcker och gör mig uppmärksam på, och som jag ibland  tycker duger för en bild. Jag har inga förutfattade mening om vad jag ska fotografera, varför jag gör det, eller vad jag eventuellt ska använda bilderna till. Det får bli en senare fråga.

Att spankulera tyckte jag var ett bättre ord för att beskriva den här promenaden än att säga flanera, det fanns knappast något folk- och gatuliv att betrakta, vilket jag tycker behövs som en bakgrund för flanerandet. Promenad passade inte heller, då ska man gå mera raskt, med själva gåendet, promenerandet, som det egentliga syftet.

Fotopromenad då? Nej , det känns heller rätt, alldeles som om fotograferandet var ett syfte med promenaden. Även om jag var ute och gick och hade kameran med mig, och även om jag tog bilder, var inte fotande  målet, jag tror snarare att det var spankulerandet, det bekymmerslösa gåendet i sig, som var själva målet.

Vad sedan spankulerandet leder till är en annan sak. Upplevelser och intryck, varav några blir till ord och bild och andra bara finns inom mig.

En del människor är verkligen i den åldern att de samlar på intryck från verkligheten runt omkring dem, och nyfikenheten är oändlig, utan att de bryr sig om varför eller vad meningen är.

Jag bryr mig inte heller särskilt mycket om varför jag går där, när jag är ute och spankulerar, eller vart jag går. Ibland ser jag saker som är värda att se, och ibland lyfter jag kameran för att bevara kanske ett uns av det jag upplever när jag står där, ett uns av världens skönhet.

Här kan man ju tänka: usch vad geggigt och blött det är, och ostädat, men flanören i mig, eller var det spankuleraren, ser ju bara speglingen i vattnet, de fina färgerna och den sköna skogen därbakom och allt blir till en bild.

.

Skogen finns ju där, och drar in mig i dunklet mellan träden, och eftersom det är en välpromenerad och stadsnära skog,  är det enkelt att spankulera här, man behöver inte vara stigfinnare, och man kan säkert också flanera.

En del av skogens inneboende naturkraft och skönhet tycker jag man kan ana vid roten av en gran, även om detta är en tuktad miljö...

Inne bland husen kan man väl inte kalla det för en skog, men visst gör tallarna mycket för intryck och miljö.

.

Inlagt 2012-04-15 11:32 | Läst 1335 ggr. | Permalink


(visas ej)

Hur mycket är tolv minus två?
Skriv svaret med bokstäver
Det var ju synd att man inte vågade sig norrut i går.
Att spankulera och fotografera är inte fel.
Att vi sedan får ta del av dina tankar och bilder är trevligt.

Jag har tillbringat helgen med att bläddra i Walter Hirsch fina "Bilder Dagbok"
Rekommenderas varmt
Svar från janolof 2012-04-15 12:04
Att bläddra i bra böcker är inte fel, men Uppsala var inte heller fel, även om jag inte var på fotofika. Det var mindre snö redan i Märsta...
Spankulera är nog ett underskattat ord. Gillar dina tankar och bilder som du delger oss efter spankulerandet. :-)
//Ewa
Svar från janolof 2012-04-15 12:30
Det kanske inte är bara ordet som är underskattat utan även spankulerandet i sig. Det kräver ju tid! Roligt att du uppskattar det underskattade ;)
Gillar dina tankar kring varför bilder blir tagna och skillnaden mellan att spankulera och flanera ;). Fast dina tankar har fått mig tillfälligt förvirrad. Nu vet jag plötsligt inte om jag under alla dessa år flanerat med kameran hängande om halsen, som jag trott. Kan jag i ren okunskap i stället ha spankulerat alla dessa mil ;)?

/Torbjörn
Svar från janolof 2012-04-15 12:51
Förvirring kan vara ett förstadium till insikt, så misströsta inte! Känn efter hur det känns, spanku- eller flanerar du och välj det bästa;)
Må var och en ha sin stil.
Du är ju en hel dag för sen? :-)
Svar från janolof 2012-04-15 12:54
Vadå, för sen? Jag var där i går, men inte där du var ;)
Otten 2012-04-15 13:03
Så sant så sant, ser ut som Eriksberg och där var jag inte går :-)
Ooh, hon har flyttat till Eriksberg! Sommarro närmare bestämt, väl?! Grattis! Den stadsdelen med charmiga äldre bostadshus omgivna av resliga tallar är så fin. Eriksberg var faktiskt den stadsdel vi ville flytta till när vi kom till Uppsala en gång i tiden. Vi kollade på en lägenhet där, men tyvärr var just den inte passande för oss och det blev det spartanska Gränby i stället, med andra fördelar.
Efter att ha sett dina fina bilder känner jag för att börja spankulera lite mer!
Svar från janolof 2012-04-15 14:01
Ja hon har flyttat dit, eller rättare sagt, flyttat tillbaks dit, hon har ju haft lägenheten kvar under sina "utflykter", det finns alltid någon kompis som behöver bo i en univeritetsstad. Och Sommarro heter det.

Spankulera är inte fel!
danne63 2012-04-15 16:08
Trevliga bilder ,bodde själv mina första 25 år på glimmervägen.