Kan man fånga människorna, fast de inte syns?

En dörr,  eller kanske är det en port, står öppen, men den fyller nog inte längre någon funktion, den bara finns där och minner om gångna tider och de människor som passerade här. Kan vi ana dem genom att bara betrakta  miljön där de gått och verkat?

Ska vi kanske nöja oss med att bara betrakta det hela som ett skönt och spännande minnesmärke? Kanske är det inte ens det i allas ögon. Men resterna upphör aldrig att fascinera tycker jag.

Så många skåp. Varför då och hur? Kan vi ana hur det var en gång i tiden. Varför satt skåpen utomhus? Eller är det så att det saknas ett tak, som rivits eller rasat.

Vem eller vilka använde den här dörren? Vad var de för människor. Det är alltid svårt att förflytta sig i tiden för att se hur det var, så man får lägga pussel med de fragment som finns. Räcker det då med sådana här små pusselbitar för att kunna ana människorna?

Vem har haft äran att gå genom en så här vacker dörr. Men det var nog ingen speciell ära, det är bara tidens tand som skänkt dörren skönhet, eller är det våra moderna ögon som tycker den är skön, för att våra vardagliga dörrar inte är lika vackra.

Det är nog enklare att ana dagens människor, spåren är tydligare.

Hade det varit vardag hade man nog också kunnat se dem (människorna, alltså) i aktivitet på metallåtervinningen i bakgrunden.

.

2012-02-28 14:17   aos56

Fin,fina bilder Jan-olof . Jag tycker det är kul att fota gamla grindar och dörrar dom är så spännande att se på..tycker jag.
MVH Anita

Besvara

2012-02-28 19:09   EGW

Ja du, jag bävar nästan lite inför sådana konkreta spår av det förgångna. Särskilt, tycker jag, när de är så här råa i framtoningen. Visst är det väldigt spännande att gå på ett museum och se välvårdade och förklarade minnesmärken från förr, eller rent av rekonstruktioner. Jag tycker t ex att Medeltismuseet i Stockholm är väldigt spännande. Men känslan hos det som bara står mer eller mindre övergivet ute i bygder och landskap är starkare.

Besvara