fotografering (och annat?) med ddarriga händer

Fem gånger längre brännvidd
blir bilderna fem gånger bättre då?
Eller blir de bara fem gånger konstigare?

Samma väg som förrgår (eller var det förrförrgår, minns inte längre...),  samma  fotograf, men som sagt, ett annat objektiv som inte gav lika vida vyer körde jag med i går. Försökte med samma motiv, men många fungerade inte överhuvudtaget, de byggde helt på vida vyer och komposition, men några gick att återanvända. Om de sedan blev lika roliga är en annan sak.

Istället för att använda 9 mm på min vidvinkelzoom körde jag i går med 45 mm. 5 x 9 mm=45 mm. Som ett kort tele, 90 mm, på fullformat/småbild.

Bigga baggar-bilden blev helt annorlunda, ganska naturlig (och tråkig?), till skillnad mot det överdrivna centralperspektivet från dagen före.

Kanske är det för att jag gått här så många gånger som jag tröttnat lite på motivet och måste leka till det för att vilja fotografera, för den här bilden gör ju ingen människa glad.

Knappast heller den här, som också finns i vidvinkelversion i förra bloginlägget.

.

Nedfallen ledning varnar man för varje dag...

Här går det ju att leka lite med skärpedjupet när brännvidden är längre, så kanske går det att hitta otagna motiv även med den. Gäller att ställa om bildseendet bara. Fotade skylten i morse med 28 mm också. Undrar hur det blev.

Bussen hade just gått när jag kom till hållplatsen så det var folktomt.

Då kan man ju istället spana in reklamens dominerande plats i stadsbilden, eller läsa texten som återkommande rullas fram på displayen: "Försenad pga framkomlighetsproblem"

Men strax kommer det någon, så jag var inte enda väntande.

Är de där klackarna avsedda för vinterföre?

Kom på att jag kunde leka lite under väntan. På första bilden fokuserade jag på klackarna.

Här fokuserade jag  på glaset och körde med full öppning (nästan) för att få litet skärpedjup. En helt annan bild?

Här bländade jag ner för att få max skärpedjup. Fortfarande skärpan på glaset.

Sådana här skärpedjupslekar kan man definitivt inte ägna sig åt med vidvinkelobjektiv.

.

Ett klart trängre perspektiv på bussinteriören, jämfört med förrgårdagens spatiösa vidvinkelvy. Dessutom är fönstren rena.

När jag kom fram klev jag av v id en artificiell snöhög.

Vit plastpresenning, med ett tunnt överdag av nypudrad snö.

.

Inlagt 2012-02-17 13:23 | Läst 1207 ggr. | Permalink


(visas ej)

Hur mycket är tre plus två?
Skriv svaret med bokstäver
Intressant att jämföra olika brännvidder på samma plats. Ekvivalent 90 mm är svår tycker jag. För smal att fånga upp några vyer, men ingen riktig tele. Det är ingen tillfällighet att den förr ansågs vara ett rent porträttobjektiv. Förmodligen passar det bäst i studio.
Svar från janolof 2012-02-17 21:09
När jag köpte min Olympus OM-1:a en gång i tiden, hade jag först bara ett 100mm-objektiv, så visst kan man klara sig med bara det, men det passar inte för all motiv (och det var inte porträtt jag tog). Men att ha "fel" objektiv kan sätta fart på kreativiteten, för då kan man inte falla tillbaks på det kända. Ett kort tele kan ju användas för "utsnitts"-fotgrafering.