fotografering (och annat?) med ddarriga händer

Det är för enkelt att ta bilder idag
lika fuskigt som miniräknare och GPS!
Eller bara några gathörn på Söder?

Det är en idé till blogginlägg som jag haft ett tag,  "Det är för enkelt att ta bilder idag...", men det har inte blivit något av idén så nu snor jag rubriken till några bilder från gårdagens solskenspromenad till och från  fikat på Twang.

Längs vägen hittade jag en reflektion över livet, och samtidigt föll ljuset fint, inte solen direkt utan mjukare reflekterat från huset mitt emot.

Tänk vad enkelt det är att ta en sådan här bild idag! Och i färg dessutom.  Bara att lyfta kameran och trycka på knappen. Nästan i alla fall. Eftersom jag hade ett manuellt objektiv fick jag fokusera manuellt. Lite mera jobb, lite svårare? Kanske, men också roligare? Om det ska bli en färgbild eller svartvit bild kan jag bestämma när jag kommit hem och sitter vid datorn. Även en del andra beslut kan jag skjuta upp och behöver inte fatta i fotoögonblicket.

När jag lärde mig att fotografera var det mycket svårare. Det krävdes mer kunskaper (eller var det bara andra kunskaper?). Och det krävdes andra beslut. Skulle jag sätta svartvit film i kameran, eller färg, occh i så fall dia eller negativ film. Eller skulle man ha två kameror med sig, en med svartvit film och en med färgfilm.

Det är skönt att slippa allt detta, tycker jag. Jag gillar friheten som det digitala fotograferandet ger mig. Jag saknar inte för ett ögonblick  hantverket i mörkrummet, möjligen är jag lite avundsjuk på dem som gillar det, att de står ut med det.

Ögonblicket efter den föregående bilden tog jag denna, eller kanske några ögonblick senare, tjejen skulle ju hinna fram  så hon kom in i bilden. Hade jag hunnit med det om jag haft en kamera med svartvitt och en med färg? Det gäller ju inte bara att hinna byta kamera, man måste ju också hinna fatta beslutet, det beslut som jag nu kunde skjuta upp tills jag satt hemma vid datorn. Jag hade tankarna på både färg och s/v när jag fotade, men jag behövde inte bestämma mig i själva fotoögonblicket. Lika skönt det, när man är tveksam. Man slipper de där tillfällena när man spolar tillbaks en delvis exponerad film för att byta till en annan. Skönt, eller alldeles för bekvämt?

Menar jag nu att det är fusk att fota digitalt? Givetvis inte, i så fall skulle jag vara en fuskare själv! Det var snarare en reflektion över förlorade kunskaper och om det ligger något negativt (kunskapsmässigt) i denna förlust, eller om det enbart är positivt.

Ta det här med GPS, till exempel.  Folk följer den blint och blir det något fel är de sedan alldeles vilse. Hur blir det då med kunskaperna att läsa en karta? Ganska dåligt tror jag.  Ligger det då någon bildningsförlust i det? Vad vet jag, men jag tycker det är synd, men å andra sidan är jag kartälskare sedan barnsben. Samtidigt tycker jag att det inte är något fel att ha koll på sina omgivningar.

Mycket blått var det här. Skulle kanske ha varit synd om jag bara  haft svartvitt i kameran.

Tyvärr är inte sökaren på min lilla G2:a helt perfekt (i alla fall inte ihop med mina ögon och glasögon) så mannen till vänster krockar nästan med bildkanten, men jag tycker han kan få vara med ändå.

I nästa gathörn (eller var det näst-nästa) hittade jag en hel konferens mitt på övergångsstället. De hade en lång animerad diskussion om vart och hur och när...

Sedan var det miniräknarna. Vad har det med saken att göra? Det är ju ett bra hjälpmedel, men jag finner en likhet med GPS:n, att de också åstadkommit en oförståelse för vad man håller på med och litar blint på vad som står, hur orimligt det än är. Räkna utan att förstå kan vara  förödande ibland, lika illa som att stå mitt i skogen med en GPS utan batterier. Och förstås en modern kamera utan batterier.

Hur många som växt upp med miniräknare klarar av att med huvudräkning direkt  se att de får betala 120 spänn för två paket fläskytterfile (eftersom det inte längre finns 10-öringar). Min erfarenhet säger att det är många som inte klarar det.

Ska man gå över gatan i färg...

...eller i svartvitt? Det kanske beror på vad man har för kläder.

Eller är det kanske så att det beror på den moderna tekniken, som gör båda alternativen lika möjliga.

Bengan på väg till boxningen med ryggsäcken i hand och telefonen i örat. (Också modern teknik!)

.

Men jag fortsätter åt ett annat håll.

Slutar med ett välfotat motiv i två versioner.

Färg.

Svartvitt. Men det kunde blivit tvärtom. Den moderna teknikens frihet.

.

Inlagt 2012-05-03 16:59 | Läst 2309 ggr. | Permalink


(visas ej)

Vad heter hufvudstaden i Sverige?
:-). Intressant, det tog mig många år att falla för den digitala tekniken inom Foto och Musik..Detta trots att jag som trots allt är musiker i grund och botten jobbat inom IT-branschen sedan mitten av åttiotalet.

Först på senare år har jag tagit till mig det digitala fotograferandet....det kändes nästan "lite som fusk" att inte "chansa" med iso, typ av film, samt spendera tid i mörkrummet...men gudars vad kul det är nu....
Svar från janolof 2012-05-03 19:08
Visst är det skoj!
Tack för kommrntaren.
Färg eller svartvitt, analogt eller digitalt allt sådant handlar nog om vad man själv gillar och har fallenhet för. Jag ser mig själv som en svartvit fotograf i första hand vilket innebär att jag som regel ser mina motiv som svartvita. Färg är för mig ofta för svårt och jag tycker att det kräver ett lite annorlunda tänkande då färgen ofta blir en väldigt aktiv del av själva bilden. Analogt eller digitalt? Bägge teknikerna har sin tjusning tycker jag därför använder jag också bägge teknikerna, men med dagens kameror och mjukvara går det knappast att skilja slutresultatet om man inte vill det förstås. Det finns ett undantag dock, eller egentligen två som jag ser det och det är dels om man kör med större format och dels om man som mig plåtar med långa slutartider i de extrema kontraster som nattljuset i staden bjuder på. Jag kan då kompensera för kontrasterna vid framkallningen och dessutom böjer känslighetskurvan av mjukt i högdagrarna så att de (nästan) aldrig klipper. Nu finns ju tekniker för att komma runt detta även digitalt som HDR, men jag tycker inte att det blir riktigt samma sak.
-affe
Svar från janolof 2012-05-03 19:15
För mig handlar det mycket om nyfikenheten att se var jag kommer att landa, oavsett om jag fotograferar eller skriver. Just som jag här började med några ord i en fras som legat ett tag och sedan blandade sig med bilderna och blev till något,. Samtidigt har jag gjort mig av med frasen (om den inte lyckas sticka upp huvudet igen i något sammanhang.

På samma sätt är jag alltid lika nyfiken på vilka bilder jag kommer att snubbla på när jag är ute och går och vad de leder mig till när jag bloggar. Och så är det alla dessa gropar man faller i och upprepar sig i...
Det är enkelt att fotografera. Därmed inte sagt att det är lätt. Apparaten och det tekniska är enkelt. Men du måste stå på rätt plats och trycka av i rätt ögonblick. Det är inte lätt. Du måste ha bra skor så du kan söka upp ditt motiv och ställa dig på exakt rätt plats. När du väl hamnat där och trycker av i rätt ögonblick spelar det ingen roll om kameran är analog eller digital.
Det har alltså ingen betydelse att det är enkelt. Det är precis lika svårt som det alltid varit att ta en bra bild.
Svar från janolof 2012-05-03 20:40
Visst är det så på ett sätt, det är annorlunda men ändå likadant,
Tack
/J-O
Ingen av metoderna är fusk och det går alldeles utmärkt att fixa till riktigt usla bilder både med film och CCD/CMOS i kameran. Skit blir skit även med ett digitalt underverk. Det har jag fått erfara mer än en gång...

Jag har en vanlig vägkarta ofta om jag åker en längre sträcka. Att pilla med telefonen eller GPS:en är rätt frustrerande ibland tycker jag, men det är bra när man är inne i en stad eller om man kört fel och vill veta hur man kommer tillbaka. Att få digitala underverk att faktiskt räkna ut den rutt man själv vill åka brukar emellanåt kräva en del handpåläggning. Jag har prövat några gånger och telefonen vill t ex gärna föreslå att jag ska åka rätt igenom Uppsala istället för att åka förbi och av vid Uppsala N. Det senare är det mest rationella så fort det är lite trafik.

Det där med miniräknare är ju kul. Jag har en sån där skitsmart miniräknare som kan rita grafer och ha sig. För någon vecka eller två sedan tänkte jag använda den, dock för enklare ändamål. Gissa vad? Batterierna var tvärslut och inga nya fanns i sikte. Hmm... ;)

Jag gillar verkligen ljuset i första bilden. En riktig fullträff i all sin enkelhet!
Svar från janolof 2012-05-03 20:42
Tack Martin! Jag gillar också första bilden ;)
Det där med batterier kan va' knepigt ibland...
Jag tillhör dom som fick fart på fotograferandet igen med den digitala tekniken som tog mig från en kompakt till en Canon 40d och till 5DM2, alla fotoapparater som levererar tekniskt excellenta bilder, själva motivet får ju jag råda över i alla varianter.

Så till det s/v analoga, något jag ALDRIG skulle gå tillbaka till då det var så mycket lättare o friare med digital teknik. Så sitter jag här med Konica, Olympus OM10, Yashica, Leica M3 o kylskåpet halvfullt med Tri-X mm. mm.

Nostalgi, kanske? Men även för att det är roligt att se vad det blev och om förmågan räcker för att få det till det jag såg o tyckte om, en helt annan grej helt enkelt som tilltalar något inom mig och förändrar mitt bildseende, tror jag själv i alla fall. Att få ta en analogpromenad med en likasinnad genom stan o njuta går naturligtvis att göra med en digital kamera men det är faktiskt kul också att få uppskattande kommentarer av gubbarna i min ålder som vi möter, det funkar som att ha hund, man får kontakt med andra likasinnade.

Jag kommer att fortsätta med både och då det uppfyller olika behov hos mig.

/krister
Svar från janolof 2012-05-03 20:44
Jag är säkert vaccinerad mot det analoga. Mer än ett decenniums avhållsamhet utan känsla för återfall gör mig rätt säker på saken...
Var ju rätt enkelt förr i tiden också - Instamatic :D

Resultatet var kanske inte alltid helt lysande dock rent tekniskt ...
Svar från janolof 2012-05-03 22:17
För att inte tala om Kodaks gamla svarta lådkameror...