Nu är det förkylt!
De nya objektivens halvår.
Det snackas om fotografering på gator.

Det är inte lika illa som  för Jämtgubben men jag känner att det som varit på gång några dagar håller på att bryta ut. Host, krax, attjii på er. Så jag föredrar att tänka på något annat. För det känns som att jag måste tänka, annars kommer snoret att invadera och blockera hela hjärnan, men kanske är det bara övertryck i bihålorna.

Långsamt kikar jag ut ur ögonhålorna och blickar tillbaks på det senaste halvårets fotograferande, för att se vad jag hållit på med. Dricker citron- och ingefärste med honung (höll på att sktiva honing) och tittar på bilder. Mina egna bilder. Det har varit ett de nya objektivens halvår för mig, för även om inget av objektiven i sig varit nytt har de varit nya för mig.

Sol är väl bra när man är förkyld, så jag väljer soliga bilder.

En bild av människor i urban miljö. Sollentuna juni 2011.  Men ingen gata.

Bilden är tagen med ett Meyer Görlitz Domiplan 50 mm/2.8, tillverkat i det som nu  är Tysklands östligaste stad om jag förstått det rätt, Görlitz 6-7 mil öster om Dresden. Objektivet sitter på min Olympus PEN  och det var här någonstans min förtjusning för att (åter)använda gamla objektiv började växa fram.

Allt började som en lek, en lek med gamla objektiv. En del skulle nog kalla det för test, men det låter så tråkigt, så jag föredrar att kalla det lek. Dessutom gör jag inga anteckningar, noterar ingenting och glömmer bort, fotograferar i nuet för att det är roligt och hoppas att jag kommer ihåg känslan.

En annan bild av människor i urban miljö. Inte heller gata.

Kista, juni 2011. Domiplan+Olympus PEN. 

Objektivet är tillräckligt bra för att man ska kunna ta sådana här bilder. Men man får inte ha för bråttom,  det tar tid att vrida på avståndsinställningen, det är lite trögt och utslaget är stort, man får vrida långt. Skärpan ställde jag in med hjälp av ögonmått och skärpedjupsskalan. Komponerade gjorde jag på displayen. En kombination som fungerar bra vid sådana här tillfällen, tycker jag. Det var ju ganska ljust och marginalerna stora.

En bild till, tagen under samma minut som ovanstående bild. Fortfarande samma Domiplan och kamera. Här förvirrade färgen, så jag tog bort den, nu i efterhand.

En bild med flera händelser i, men gör det att bilden blir intressant? Och är det så där spännande med skuggor som jag tycker? Alltid lättare att ställa sådana frågor i efterhand, när det gått en tid och man inte är lika inne i den färska upplevelsen. Men det känns fortfarande svårt, det kanske krävs längre tid  än ett halvår, kanske några decennier för att jag ska kunna se på bilderna med mer neutrala ögon, men hur ska jag kunna dra nytta av det idag?

Kanske är det bäst att ta de bilder man tar och sådana bilder man gillar och överlämna framtiden åt just framtiden.

Små händelser?

Jag har läst att det skall finnas händelser i gatufotografins bilder och visst kan händelser sätta liv i en bild, även om man inte har ambitionen att att uppnå epitetet Gatufotograf (med stort G). Jag uppfattar ibland mig själv som en betraktare som ofta med nyfikna ögon studerar även det mest triviala i omvärlden (därav ordet betraktelser i min bloggtiltel) och ibland försöker fånga det. Men ibland går jag försjunken i min egen värld och då märker jag ingenting. Och verkligheten är alltid lika märklig.

Som betraktare vore jag inte ärlig om jag inte åtminstone ibland fångade en del av de små obetydliga observationerna längs vägen.

Hur obetydlig kan en bild bli?  Gångvägsfoto.

Det här blogginlägget tog en annan inriktning än vad jag trodde från början, men den sammanhållande faktorn kan sägas vara "En sommardag med Domiplan" anno 2011. Och inte har jag blivit piggare medan jag skrev. Kanske skulle titeln varit "Förkylningsterapi"

Utrustningen. Samma dag som bilderna togs.

.

2011-12-19 17:22   Ewa Kirjavainen

Oj, attans vad andra bilden är fin!
//Ewa

PS: Krya på dig!

Besvara

Svar från janolof 2011-12-19 17:36

Tack!
Men han slår ju nästan pannan i cementpelaren!

Ska försöka krya på mig, men först ska jag tydligen hosta upp lungorna, känns det som.

Svara

2011-12-20 07:10   EGW

Uff! Jag har själv nyligen gått igenom en förkylning. Inget kul! Det är inte så dumt med en skärpedjupskala på gluggen, det saknar jag faktiskt. En gång såg jag en kamera med små rörliga visare som flyttade sig för att visa aktuellt skärpedjup. Det var en höjdare!

Personligen tycker jag att de roligaste bilderna på gatuliv är just sådana där man ser människor i rörelse, som bilden av bussen ovan.

Besvara

Svar från janolof 2011-12-20 09:49

Tack! Host, host...

När det funkar att använda skärpedjupsskala är det ett suveränt

Svara