En kamera som ger välmående, bilder som är tilltalande och andra funderingar i väntan på maten

Jag skulle  äta jullunch idag, men hade möjlighet att åka dit tidigare och njuta av det jämna sköna ljuset från en lätt mulen himmel över lanskapet. Njutningen innefattande också en knapp timmes strövande. Promenad vore fel att säga, så fort gick det inte, och egentligen är det nog strövare jag är, "färdas utan att följa någon förutbestämd väg" beskriver Akademins ordbok ordet ströva. Men färdas låter lite ambitiöst. "Vandra för nöjes skull", skriver Wiktionary om ströva. Men strosa, då, är det vad jag gör? Då skriver Wiktionary  "ströva utan mål" och då känns det som vi börjar gå i cirklar.

Vad som är säkert är att jag gick och att jag såg vasstrån och att jag hade kamera med mig och att jag funderade på skärpedjup och om jag skulle kunna ta en vass bild i form av en vass-bild.

För att precisera frågeställningen: Kan jag se i sökaren om strået är skarpt, och om jag inte kan det kan jag ändå få strået skarpt. Jag var ganska säker på att svaret på den första frågan var nej, så jag testade inte ens.

Däremot testade jag autofukusen  för att se om jag med hjälp av fokusindikeringarna skulle kunna träffa rätt. Resultatet syns nedan.

Jag vet att detta inte hade varit något problem med min stora systemkamera, för den har en bra och (tillräckligt) bra spegelreflexsökare, så stt jag kan se vilket strå som är skarpt och vilket som inte är skarpt. Det klarar inte den elektroniska sökaren på min G2, upplösningen räcker inte.

Lite småglad över resultatet (men säker kunde jag inte vara förrän jag kom hem och kunde titta närmare) flanerade jag vidare, om man nu kan flanera ute i naturen, flanörer hör väl hemma i stadsmiljön.  "Vandra omkring utan syfte eller mål", säger Wiktionary, men anger också "dagdrivare" som synonym.  Så då drev jag väl vidare då.

En väg att strosa på?

Vägar är så härliga motiv, lätta att missbruka, inte minst när de böjer av så här spännande i bakgrunden och retar betraktarens fantasi.Ett urgammalt motiv och flitigt använt, men jag tycker det fungerar fortfarande och det duger för att öva sig på, när man håller på att "köra in sig" på en ny kamera, eller testa vad den går för.

Jag har redan i en tidigare blogg nämnt ordet behaglig, men det tål nog att upprepas, att kameran känns behaglig att jobba med, när normalzoomen siter på.  Trodde nog inte att jag skulle använda det ordet om en kamera.

Behaglig , som ger välmående, Wiktionary.

För att fortfara att ha det behagligt, slank jag ner på stranden. Om jag ska tro Wiktionary förflyttade jag mig då omärkligt, för jag  tror inte att jag "rände efter en person av motsatt kön". Möjligen rände jag efter bilder.

Kameran fortsatte att vara behaglig och jag var välmående.

Jag fortsatte därför med att försöka ta en estetisk bild av torrt gräs, dvs. en bild som är "intrycksmässigt tilltalande".

Intrycksmässigt tilltalande  gräsbild eller bara en gräslig bild?

Jag har börjat använda den utfäll-, vik- och vridbara displayen för att se om det är ett bra sätt att arbeta, och det är faktiskt inte så dumt, speciellt när det gäller att komponera bilderna. Det kan bli lite som tvåögd spegelreflex, eller varför inte en Hasselbladare (utan några andra liknelser än sättet att titta, uppifrån). Istället för att ställa mig på knä, kan jag hålla kameran lågt och titta ner i den, när jag vill ha ett lägre perspektiv än det från ögonhöjd, vilket inte är ovanligt när jag är ute i den här motivvärlden.

Det blir lite av ett nytt sätt att fotografera på, och det skapar ny fotoglädje. Det blir också något att skriva om, och det skapar ny skrivglädje.

Pastisch eller parafras eller bara ett parti...

För jag undrar ju hur nytt det blir när jag går ut och tar mina bilder, hur mycket av det jag avbildar är bara en ren avbildning av något jag ser, eller ett återsken av något jag sett, men inte är medveten om när jag går där. Det är inte en undran som finns där när jag fotograferar, då är känslan bara att jag fotograferar vad jag ser, med den förmåga jag har att se och med den förmåga jag har att fotografera. Bäst fungerar det när kameran bara blir en förlängning av mitt seende och inte något jag behöver tänka på, då blir det roligast och förhoppningsvis bilderna bäst.

Men tvivlen kan ju komma efteråt, vilket värde har mina bilder egentligen, mer än att det ger mig nöje att framställa dem.

Den här gången han jag roa mig med kameran en  stund till, det var en halvtimme kvar till jullunchen.

Behagliga kameran: Panasonic G2 + kitzoomen.

2011-12-02 22:54   EGW

En vrid- och vikbar display är inte så dumt, jag hade det på en äldre kamera för åtskilliga år sedan. Problemet var förstås att den inte funkade om det var för soligt. Då var det den elektroniska sökaren som gällde, och den var inte vridbar. Jag har sett att någon av småkamerorna har en elektronisk påsticksökare som kan vinklas. Är det Olympus? Idén verkar faktiskt bra.

Man blir ju lite nyfiken på var du strövade. Vackert är det i alla fall. "Uttrycksmässigt tilltalande" :-)

Besvara

Svar från janolof 2011-12-03 07:52

Det är som gamla följetonger, man får vänta med spänning på fortsättningen; I nästa inlägg får du veta var det var jag strövade.
Till Olympus PEN finns en utmärkt elektronisk sökare, som passar alla PEN-modeller utom den första, och det är den jag har...
Finns även till Panasonic.

Svara

2011-12-02 23:41   Peter Eskilsson

Har en sådan G2 också. Gillar framförallt handhavandet och logiken. Håller med om sökarens upplösning, men kör man manuell fokus så förstoras mittpartiet och då kan man se skärpan i sökaren

Besvara

Svar från janolof 2011-12-03 07:59

Ja men titta, det gör den. Men tyvärr inte när jag använder gamla manuella objektiv, och det är ju då det verkligen skulle behövas...

Svara

Peter Eskilsson 2011-12-03 08:52

Har också några äldre gluggar. Då ställer jag in skärpan på största öppningen, sedan bländar ner. Funkar hjälpligt för det mesta...

Svara

2011-12-03 02:25   alf109

Det är behändigt med en liten kamera, å bilderna är bra tycker jag. :)
-affe

Besvara

Svar från janolof 2011-12-03 08:00

Visst är det behändigt :)
Roligt att du gillar bilderna
/J-O

Svara

2011-12-03 06:54   begust

Min G3 hänger med oftare än D700
Då blir det fler bilder också.
Tycker manuella fokuseringen fungerar OK
Att det blir missar beror nog mer på att jag har progressiva glasögon
Det går bättre om jag byter till rena läsglasögon.

Besvara

Svar från janolof 2011-12-03 08:03

Visst är det ögonen som ställer till det, och glasögonen. Därför är ju autofokus bra. Men den vill inte alltid som jag vill ;)

Svara