Snurriga bilder, det var ett tag sedan, så jag gick ut idag och snurrade lite bland multnande löv och sommarens rester
Snurriga bilder går att skapa när som helst, bara man känner sig på snurrigt humör och hittar någonstans att snurra. Jag behövde inte gå särskilt många steg innan det började snurra för mig, eller snarare för kameran (och sensorn som skulle ta hand om snurrigheterna).
(bilderna bör förstoras för att ses på rätt sätt)
Det är både spännande och svårförutsägbart vilka motiv det blir av motiven med den här tekniken. Det gäller att ha den rätta snurren i händerna, men vad det är kan jag inte förklara, för jag har inga ord, bara känslan i händerna.
Det är klart att man kan ge sig på vackra färgstarka blommor med den här tekniken, det var där jag började en gång i tiden, men det går också bra med bruna höstlöv och vissnat gräs, eller varför inte torra pinnar och stenar. Snöoväder har jag också snurrat i med framgång en gång.
Det här är ju lite av en skumraskaffär, det får inte vara för ljust, för då är det svårt att skapa tillräckligt lång exponeringstid (om man inte har gott om gråfilter). Gråmulna eftermiddagar är inte fel.
Man ska inte räkna med att få en massa fixt färdiga bilder direkt ur kameran. En hel del blir skit, eftersom resultatet är svårt att förutse. Två vad man tycker likvärdiga snurrar med kameran, kan efteråt visa sig ge helt olika resultat.
Kontrasterna i bilden blir ofta låg, ibland mycket låg, och bilderna ser ruskigt tråkiga ut, så där krävs lite dragande i spakarna för att få en acceptabel bild, och eftersom det inte handlar om en ren avbildning har man en frihet att skapa olika uttryck, kanske efter dagens sinnesstämning.
Det här är en snurr på samma planta som ovan. Förutsägbart resultat?
Varför gör jag då sådana här bilder? För att det är roligt att snurra! Någon annan vettig orsak har jag aldrig kommit på. (Ska då vara att man ibland blir nöjd med resultatet.)
Idag fick jag för mig att jag ville se hur/om det fungerade även med min Lumix G2 som aldrig snurrat förut, mig veterligen. Dessutom med en brännvidd som gav ett utsnitt motsvarande ett kort tele. Annars har jag mest använt vidvinkel för detta, och en större kamera. Inte för att jag trodde att skillnaden skulle bli så stor, men man vet ju inte säkert förrän efteråt. Det var nog så att televinkeln (inte Televinken) gjorde mer för resultatet än kamerastorleken.
Här har jag till och med lyckats böja plankorna. De var raka innan jag fotograferade.
Jag slutar med några torra strån och småpinnar.
Klart oförutsägbart resultat. Be mig inte upprepa det!
"Om man inte har några motiv får man skapa dem själv".
Det brukar ju inte vara min melodi att skapa motiven, jag brukar föredra att avbilda verkligheten, men det här är det stora undantaget. Men på ett sätt är ju även detta en avbildning, bara att jag inte håller kameran still. Bilden skapas ju i kameran.
.
Ja, en del av bilderna både föreställer och icke-föreställer, men när passerar man gränsen?
Roligt att du gillar. "Vackert" är nog en av de saker jag är ute efter.
/J-O
Mvh Heléne
Roligt att du gillar.
Med rätt motiv kan man skapa många fina pappersstrukturer på detta vis.
/J-O
Jag har prövat en rad olika rörelser, det började med "skakisar", som var en trend när jag var ny på Fotosidan, men sedan har jag testat även andra rörelser. Snurrningen var något jag kom på själv när jag höll på att leka, men säkerligen var metoden väl prövad tidigare av andra.
//ewa