fotografering (och annat?) med ddarriga händer

Efter några dagars avhållsamhet blev begäret för stort så jag smög åter omkring i mörkret med mina skumma förehavanden

Märkligt nog såg jag ingen annan som smög omkring som jag gjorde i morse. Vad gör folk egentligen, när de ändå är på väg till jobbet, var har de sina kameror, när de ändå passerar så många intressanta motiv. Eller är det jag som är en knäppgök, som känner suget i kroppen efter några dagars avhållsamhet, efter några dygn utan bilder, utan blogginlägg, ja till och med utan att hålla i en kamera.

Ljuset och morgonfukten och spåren kastade sig över mig ganska fort, när jag börjat gå i morse, och raskt drog jag fram lille PEN ur fickan och fyrade av.

Ett brunnslock, ja två till och med, dök upp i blickfånget, så jag hade en förgrund till busskuren i bakgrunden, och ytterligare ett ögonblick att fånga var ett faktum.

Människorna lyste mest med sin frånvaro, den stora morgonrushen till skola och jobb var över, men här var i alla fall en profil ute och gick och hjälpte till att rädda bilden. Det är de små, små detaljerna som gör det. Det visste Povel redan 1948.

Busskur i närbild.

.

Det lågtgående ljuset gav ett nytt ansikte åt en av favorittunnlarna.

När jag nu blivit dubbad till "Tunnelkillen" i ett blogginlägg får jag väl se till att leva upp till epitetet.

Å så blev det kväller...

Bilar i rondell. Olympus PEN+17 mm. 2 sekunder. (För den som undrar.) Och så har jag satt en tunn svart ram på bilden, så att det syns att den är äkta...


I brist på vett och stativ får en cementklump duga, men riktigt stadigt blev det inte, så det blev en skakis.

Här hittade jag ett broräcke som var plant på ovansidan, så det fick bli nästa stativsubstitut

.

Här hittade jag en sned sten, så det fick bestämma den sneda kompositionen.

Här blev det 3,5 sekunder.

När det nu blir så här fint med min lilla m4/3-kamera börjar jag fundera på om jag ska orka släpa med mig en större kamera någon gång. Usch! Det är farligt med inspiration, det ger bara nya idéer.

Med hälsningar från mörkret.

Inlagt 2011-10-17 21:17 | Läst 1277 ggr. | Permalink


(visas ej)

Hur mycket är tolv minus två?
Skriv svaret med bokstäver
Begäret som ord passar så väl ihop med oss knäppgökar som lider av något slags tvångstankar på att fotografering i tid och otid är ett måste. Tur för knäppgökarna att vi kan träffas ibland för i sällskap av varandra framstår vi som fullt normala. :-)
Svar från janolof 2011-10-18 06:48
"Knäppgökar är vi alihopa, jag med och du med..."
Normal? Är inte det tråkigt?
Nu ska jag inte kommentera ditt val av motivkrets :-)

Det är alltid något visst med nattbilder i alla fall. Jag har gjort samma erfarenhet som du när det gäller "lillkameran". Det är sällan den stora kameran får följa med nuförtiden. Men det finns tillfällen när den faktiskt är att föredra.
Svar från janolof 2011-10-18 06:50
Visst är den stora kameran bäst!
Visst är den lilla kameran bäst!
Det beror bara på vilka kriterier man har.
Ja, jag undrade vart du tog vägen. "Slut på film" tänkte jag..... :)
Trean från slutet, ett försök till HDR, eller?? ;)) Höstlig hälsning, Peter
Svar från janolof 2011-10-18 09:49
Nej, det är en slant-bild, kameran slant!
Slut på film? Ja, jag behövde "ladda om"
God höst!
/J-O
Peter-L 2011-10-18 09:52
Slant, så kan den väl inte göra.... ren PENalism....
Svar från janolof 2011-10-19 19:06
Så var det inte, det var STENdumt, det var stenens fel...