Vi var hungriga och drog vidare genom skogarna
och hittade motiven nere i vattnet
Det brukar bli så på den här platsen, att jag riktar kameran ner i vattnet, för där brukar jag hitta bilderna. Det blev oftare förr när jag inte hade så långt hit .
Låg och flöt där, inte direkt i vassen, men inte långt ifrån.
Engelsberg, men inte vid bruket eller hyttan utan nedströms i den lilla dammen, det är där det händer. Låg ju på vägen mellan Ramnäs och maten i Kärrgruvan, så varför inte stanna en stund och bli lite hungrigare, när vi ändå var där.
Tittar man ner i vattnet kan man kanske skåda skönheter och hemligheter.
Vem vet?
Kan ju visa att det är vackert också, och inte bara konstigt.
.
Tittar man ner i det mörka vattnet hittar man alltid motiv...
... speciellt om det rinner.
Men det finns motiv även om vattnet inte är mörkt.
Det gäler bara att se, kanske med kamerans hjälp, för allt kan inte ögat se.
Den här bilden var svartvit, det var så jag såg: "Där ska jag ta en svartvit bild"
Så då var det bara att göra så.
Sedan satte hungern in på allvar, men när vi gjort något åt den fortsatte upptäckandet.
Svinryggen, mitt emot kiosken vid Kärrguvan, som stillade vår hunger. De har alldelses för många sorts pizza, så det tar tid att välja. De unga tu granskar en sten. Vilken sort?
Vattnet ligger i de gamla medeltida guvhålen, inte så djupa. Man bröt då ytliga malmkroppar, och "svinryggen" är gångstigen mellan de vattenfyllda hålen.
Om jag vrider på den här bilden tycker jag att det finns en leende mun. Ett sovande troll? Eller är det ett sådant där motiv som man ska göra ett 2000-bitars pussel av?
Som traditionen bjuder skakade jag på kameran. Det är inte så ofta jag gör det numera, men ibland blir det återfall.
Ja, den MÅSTE förstoras!
Men än var inte dagen slut, så vi åkte och fikade.
.
Orsak: konstutställning, en ny utomhus varje sommar, och en del får vara kvar.