När jag gått en bit upptäckte jag att ljuset och molnen gjort vädret svarvitt, så då satte jag i TRI-X
Jag började som vanligt i morse, gick iväg för att komma till jobbet och hade kameran i högsta hugg, gjorde några fynd och kom på en del idéer, när jag plötsligt insåg att det här var ju svartvitt-ljus, så jag bytte film. I alla fall bildlikt, eftersom jag inte kan få in någon filmrulle i kameran. Jag ställde om till färglöst läge (monoton tror jag det heter) och 400 ASA. Närmare tri-x kan jag inte komma.
Sedan var det bara att plåta.
Plåta utan tanke på ordningen på bilderna, annat än kronologiskt
Jag lämnade ju det här med svartvitt en gång i tiden för jag inte riktigt gillade efterarbetet, men är det så här smidigt kan jag tänka mig att återvända lite oftare till ursprunget.
Det svartvita som uttryck alltså, inte till kemikalierna och mörkret.
När färgen är bortsorterad kan man ju tänka mer på formerna, linjerna och strukturerna. Tänk att det är så lätt att glömma hur det var.
Lika förvånade var det hur snabbt känslan kom tillbaka.
Eller inbillar jag mig?
Det gäller ju bara att välja rätt väg.
Det är roligt när det är roligt att fotografera.
Olympus PEN står för det svartvita "direkt i kameran".
.
Formerna linjerna och strukturerna tycker jag är lysande på de tre sista bilderna.
Mvh Lena
Tack Olle!