Vad som händer om man tar med sig andra grejor på vägen till jobbet, kanske ett test jag skulle gjort tidigare

Kanske behöver man byta grejor ibland för att få lite omväxling eller förnyelse, för att få lite färskt blod i skapandet. Det behöver ju inte vara något storvulet, det är ju förändringen i sig som kan ge respons i resultatatet, eller kanske bara hålla lusten uppe.

Jag köpte ju en ny kamera i somras, passade på när den nya modellen var på ingång  och de sålde ut den gamla. Mest köpte jag den - en Lumix G2 - för att använda till min utforskning av gamla manuella objektiv, men det följde ju med en zoom också och det är knappt att jag har använt den, den har mest legat och haft tråkigt.

Men i morse dök impulsen upp, att jag kanske skulle leka lite med zoomen också. Pröva eller testa låter så pretensiöst och allvarligt, leka är lite mer som det är, leka runt lite och se vad det blir.

Perspektivet ändras ju, utsnittet blir mindre, jag plockar ut små rutor av verkligheten och bär med mig hem. Vidvinkelkänslan försvinner. Jag fångar andra vyer, kanske gör det att jag ser andra saker, att ögonen ställer om.

Men det visste jag ju redan, det har jag vetat länge, så det var inte för att upptäcka det som jag tog andra grejor i dag. Det var ju dels för att (faktiskt) testa objektivet i praktiken, se hur det funkar på väg till jobbet, och dels, ja det har jag glömt nu...

Det är faktiskt en färgbild!

Plötsligt blev det möjligt att fånga skatorna i tunneln innan de flyger sin väg.

De sitter ofta där, men är inte kvar när vidvinkeln kommit tillräckligt nära. Något livsavgörande? Nej inte, men en liten krydda på morgonpromenaden.

Kunde jag då inte ha använt något av mina superba gammelobjektiv då.  Jovisst, men på ny-zoomen finns det autofokus också, och lite bekvämt är ju det, när man bara fotograferar så här i förbifarten, så nu har jag testat den också, förlåt, lekt med den också.

Försöker gömma sig?

Det här hade jag inte heller klarat med pannkaks-vidvinkeln.

Vadå klarat? Att fånga vattenpölen och samtidigt få en människa i urskiljbar storlek borta vid tunneln.

Här han jag med. Eller snarare autofokusen. Och telet gjorde att personerna inte blev för diminutiva.

Den här korsningen har bildmöjligheter, men den är  svår med häckar, vinklar, murar, trafik och perspektiv. Fast idag blev det ju.

Inte heller svartvit.

Vad blir då slutsatsen?

Slusats... usch vad seriöst...

Det är inte samma känsla som med Olympusen, men det kan ge lite annorlunda bilder, men det visste jag ju egentligen också på förhand. Så egentligen var det nog bara behovet av variation det handlade om, att kunna fånga lite andra bilder. Omväxling, helt enkelt.

Det blev faktiskt en hel serie bilder med ett annat motiv också på morgonpromenaden, men dom får vi ta en annan gång.

.

2011-09-09 19:25   Otten

Näst sista bilden, håller med, snygg häck :-) (Sorry)

Besvara

2011-09-11 01:24   EGW

Jag har bara kit-zoomen till min NX100. 20-50 mm, jag är helt förälskad i den. Jag har funderat på att skaffa en pannkaka också, men tror att jag struntar i det. Den lilla zoomen är så smidig och mångsidig. Nu när jag har en bra kamerarem, så behöver jag en sökare.

Besvara