Ja, det blev ju bilder idag med...
Nu har jag fotograferat på väg till och från jobbet, varje dag hittills den här veckan. Efter ett sommarlångt uppehåll ska det bli spännande att se vilka nya bilder jag kan krama ut ur den välfotograferade vägen. Eller kommer det bara att bli gamla tråkiga favoriter i repris.
Här var gräset så frdigt fuktgrönt efter nattens regnande och det blänkte lite i asfalten. Jag gillar formerna just här och att bilen kom och förstärkte parkeringdäckets röda balkar gjorde ju inte bilden sämre.
Men jag har ju tagit bilden förut, lite annorlunda, lite andra färger, lite torrare, lite blötare, lite kallare... Men det hjälper inte, jag vill ändå ta bilder här. Till vad nytta? Tja, jag gillar att ta bilden. Räcker det?
Den här pölen fotade jag igår med. Den var blötare idag och inte lika mycket solfläck, men den behövde fotograferas även idag.
Sofforna vid lekparken.
De står troget där, i ur och skur. Idag vågade jag smyga in under träden och fotografera dem, blötan gjorde att det inte var några barn där och då kunde jag göra det utan att bli misstänkt.
Sedan var det slut på morgonmotiven.
Men det kom ju en eftermiddag också!
Solen började kasta sneda strålar över nejden och illuminerade bara partiellt. Bitvis spännade, bitvis besvärande ljus. Tur att någon gick där.
Långa blev skuggorna under elektroniktemplen.
De blev svarta, skuggorna, svart och vitt, något annat var inte möjligt.
Detsamma gällde den lilla pölen.
Svartvitt!
Men innan jag kom hem fick jag en föraning om vad som komma skall!
De röda färgernas tid är i antågande.
Håll er beredda!
Och det var förstås lille PEN som var med på färden,
med 17 mm pannkaka på magen.
När jag nu har tittat på dina bilder och läst texten till så känns det som du är en mästare på just detta.
Jag gillar dina vältagna bilder som skildrar exakt det vi har omkring oss.
Ha det bra
Hälsningar
Gun-Inger jag skall vara beredd.
På något sätt har jag alltid varit en strövare som upptäcker små saker, även om det är först de senare åren jag börjat fånga dem på bild, även om det ofta känns som värdelösa banaliteter.
Roligt att du gillar!
Den största delen av vägen till jobbet vandrar jag i villaområden, men det är inte där de flesta och bästa motiven finns.
Och miljonprogrammet har jag inte så mycket kontakt med, passerar det raskt på låg höjd, men där finns mer motiv.