Högfors

Högfors är ett gammalt vårutflyktsställe. När vi fortfarande bodde i Sala och barnen var mindre tillhörde det vårtraditionen för mig och dem att besöka Högfors och den gamla masugnsruinen. En lika stor del av traditionen var Norberg och gruvorna runt om och, inte att förglömma, Elsa Andersons, fiket som funnits i snart 100 år, och ligger i en gammal gästgivargård, med anor från 1600-talet.

Eftersom vi varit i Fagersta var det naturligt att besöka både Elsa och Högfors. Lite övningskörning blev det också. Parkera är svårt innan man kan.

Högfors

Storasyster står i hyttruinen och berättar för lillebror var vi är.

Jag har varit här ett antal gånger och fotograferat, inte bara med barnen utan även själv. Det är på ett sätt lättfångat vid en första anblick, men jag anar hela tiden att det finns mer att suga ut ur motiven, och när jag kommer hem blir jag besviken på det triviala resultatet. Besöken blir heller inte så täta, nu när jag har längre dit.

Det finns vinklar och vrår och öppningar att titta ut genom, och ljuset kan vara hårt och kontrastrikt och fräter ur högdagrarna. Den här torsdagen (den sistlidna) sken solen och det var kontraster att kämpa med, eller utnyttja.

Slaggstensväggar gör att motivet är svarvitt i sig, utom gräset, förstås. Det är grönt.

Jag slapp fundera på objektiv- eller brännviddsval. Jag hade min Olympus PEN med 17 mm (som 35 på "Fullformat"). Det var skönt, jag kunde på ett annat sätt koncentrera mig på motivet.  Jag var helt befriad från tanken att "det går nog bättre om jag byter objektiv". Det är bara mig det hänger på, inte utrustningen. Och den får gärna vara enkel.

Växtligheten tränger sig på och järnytorna krackelerar i roströda nyanser, men det färgspelet får jag fånga en annan gång, på annat sätt. Det blir andra sorts bilder.

En hemlig dörr? Vad döljer sig där, bakom rosten.

Spännande rum

Själva masugnarna är borta. Taken är borta. Inredningen är borta. Kvar är bara skalet, slaggstensväggarna, som formar rum, stora öppna och små mörka, fuktiga. Rumsupplevelse för den vuxne, kurragömma och klättring för de små. Och som sagt, en bra miljö för att snacka med brorsan, 40 mil bort. Och utbyta hemlisar. "Berätta inte för pappa, men jag har gjort en bild åt honom". En glad överraskning när jag kom hem och läste mailen. Bilden har jag redan visat i bloggen, men jag berättar det gärna igen.

Ett av rummen känns nästan sakralt, med en stenformation mitt i rummet, som ett altare. Taket utgörs av trädens gröna, som sträcker sig ut över rummet.

Rundare former

Bara en liten bit från masugnsruinen hittar man modernare former, några cementrör som "alltid" legat där, dvs några decennier. Barnen tyckte de var skojiga när de var små (barnen alltså, inte rören).

Helt kan jag inte avhålla mig från masugnens färger, så det får bli slutbilden. Men den passar ju under rubriken "rundare former".

Det finns färgmöjligheter här, som synes.

Det finns mycket fint att titta på i Bergslagen!

Åk dit och titta.

.

2011-05-22 19:16   EGW

Med allt detta tegel skulle jag själv knappast ha motstått frestelsen att göra allt i färg. Svartvitt kanske gör rumsligheten tydligare. Hur som helst, en spännande miljö.

Besvara

Svar från janolof 2011-05-22 19:33

Teglet är nästan svart, så det blir inte så stor skillnad med färg. Det är gräset som blir grönt, däremot. Rumsligheten tydligare, ja inte så dumt.. Jag ville inte störa geometrierna med färg.

Svara

Svar från janolof 2011-05-22 22:33

Plötsligt kom jag att tänka på en sak: du frågade om storformat häromdagen, här finns motiv som skulle passa!

Svara