fotografering (och annat?) med ddarriga händer

Det blev ju i alla fall skarpa konturer
Glida med i strömmen eller ska man kämpa emot?

Kämpa emot? Kämpa emot vadå?

Kämpa inte emot,  var den tanke som passerade hjärnan och som ledde till en reflektion där jag gick i det hårda ljuset. Det hårda ljuset som slår söder motiven och gör fotografens liv till ett lidande. Det hårda ljuset som måste bekämpas och bemästras.

Hård sten, hård betong och hårt ljus. En hård bild?


I stället för att kämpa mot hårdheten, varför inte ta den till sin vän och göra det hårda ljuset till själva motivet i stället. Varför kämpa emot när man kan flyta med  och fånga det som är, precis som det är, i stället för att låta det förstöra eller förstöras.

Sneda linjer? Här är så mycket sneda linjer ändå, så om den hårda skuggan lägger till en sned linje till kan det väl inte göra något.

Är fotograferingen en konst där man till varje pris skall  skapa efter de idéer man har i huvudet, eller är det en konst där man fångar det som är och sker och händer, det man hittar och finner?  Jag bekänner mig till den senare varianten, jag vill fånga det jag ser, men ibland glömmer jag det och kämpar emot, i motvind för motivet.

Mest linjer och bara lite skugga, men det begynnande gröna gör plötsligt linjerna mer levande och intressanta. Eller?

Nio timmar senare finns det också skuggor, men åt andra håll och med andra riktningar. Ljuset är fortfarande hårt nog för att ses och fångas in.

Det är lite spännande att tunnlarna får så olika karraktär, beroende på åt vilket håll man går, oberoende av tid och ljus.

Vinklar och vyer är helt olika. Scenförändringarna och växlingarna sker olika, och det är alltid lika spännande. Lite som att åka blå tåget på Gröna lund, bak varje krök händer något.

Här ändras  plötsligt ljussättningen och skuggornas hårdhet blir upplöst, när de förbereder sig för nattsömnen.

Högt ovanför linjespel, former och kontraster  tittar en liten måne ner på fotografen.

Som sagt, kämpa inte emot, låt det vara som är och fånga det.

Inlagt 2011-05-10 21:04 | Läst 1084 ggr. | Permalink


(visas ej)

Hur mycket är tre plus två?
Skriv svaret med bokstäver
Strikt taget så skulle man kanske aldrig kunna fotografera om man tog hänsyn till alla tänkbara negativa omständigheter, typ det är för soligt med hårt ljus, det är för mulet med dåligt med ljus, det regnar så det går ju inte för kameran kan bli förstörd, det är för kallt så fingrarna hänger inte med, det är för varmt så kroppen tar stryk, det är ont om tid så det är ingen idé, det är.... Hurra för dig som trotsar alla dåliga omständigheter! För det gör du väl?
Svar från janolof 2011-05-12 21:17
Mulet ljus kan vara fint, det finns sådan motiv med, och regn kan vara väldigt bra, men kanske mest efteråt, det blöta ljuset. Det är jobbigt att fota när det är kallare än -30. Numera slutar jag tidigare...

Nej, jag trotsar inte allt - lite vuxen har jag blivit
Man skall se det skarpa ljuset som en vän på besök tycker jag...det piggar upp..och gör en glad Och man kan lära sig nya saker...
Det är ju som trolleri hur sommarsolen kan förändra lystern i färgpigmenten och mana fram spännande skuggor och linjer!
Tycker jag iaf! :-)
MVH Lena

PS Gillar din första bild!
Du har naturligtvis rätt. Jag har också ibland kämpat mot det hårda ljuset, men kan man lära sig att utnyttja det som en tillgång i stället så har man vunnit något. Ska försöka tänka på det nu när sommaren kommer. För närvarande har vi dock inte haft så stora problem med hört ljus här, det har varit rekordmulet under ett par månader.