När jag gick i mörka skogen hittade jag ljuset och kom till...
...eller konsten att koka soppa på en spik...
Ja, ibland är det svårt att skriva en berättelse när det inte finns någon berättelse att skriva, när jag bara planlöst irrat runt med kameran för att se om jag skulle se något. Eftersom jag var i skogen och eftersom solen sken, fanns det skuggor och ljusfläckar, och förstås stammar, grenar och kvistar, och av de ingredienserna försökte jag koka min soppa.
Torra grankvistar hängde ner och jag försökte frilägga dem med hjälp av skärpedjupet, eller hur man nu ska säga. Kvistarna skarpa och resten oskarpt. 150 mm, bl 4.
På en del håll var det mörkare, på en del håll trängde solstrålar ner. Då kan man ju blanda in ljuset i mönstret. I alla fall var det vad jag försökte. Det svåra med sådana här bilder är att visualisera för sig själv vad det kan bli för bilder av det. Det är svårt tycker jag. Men roligt att leka när man står där. Vad som blir användbart ser jag inte förrän jag sitter hemma vid datorn.
Lek med ljus, skärpa och oskärpa. Kontrasten förstärkt efteråt .
En del motiv är självklara silhuetter. Då handlar det mer om komposition och mönster.
Trångbodda granar har ofta många torra kvistar. Ofta står de tätt så det bli mörkt. Då kan det bli så här.
Lek med oskärpecirklar kan man också använda sig av, för att få struktur på bakgrunden. Gärna då med tele så efffekten blir tydligare
Ibland fångas ögat av något annat som dyker upp i synfältet. En form till exempel. Eller osm här, en färg.
Det röda ligger i oskärpa och väcker nyfikenhet. Vad kan det vara?
En lada i skogbrynet framträder om vi ändrar fokus. Ja lite har jag flyttat mig i sidled också, för kompositionens skull.
Ska vi gå dit?
Inte än i alla fall...
Jag har hittat något annat som verkar intressant, en hög...
...och det verkar ligga något på toppen.
Frtsättning följer skulle man kunna säga.
Och glad påsk!
Följeslagare i skogen: 10-22 mm och 70-200 mm
samt en Canon 40D
Och det där med soppa; jag vill ju gärna ha en berättelse i blogginläggen, och när det inte finns någon direkt handling, måste jag ju skapa den.
Jag kommer nog att återvända till asfalten, inte för asfaltens skull, men för det som händer där.