Kurragömma i tunnelbanan kan leda till grönska i staden och andra vårtecken

Vissa dagar går det som på räls, man har liksom flyt och det kan gälla även fotograferingen, det kan bli drösar av lyckade bilder en dag (beror förstås vilka krav man ställer på" lyckad"), medan andra dagar är totalt hopplösa och bildbefriade.

Det här var en sådan dag. Med flyt alltså. Det började redan på tunnelbaneperrongen i Kista, plötsligt fick jag en känsla av att alla gömde sig, lite kurragömma, eller var det en dålig deckarfilm, med svarta skuggor som smög här och där. Nästan som Ture Sventon.

Den som tittar noga kan också se Kista Science Tower smyga bakom pelarna uppe till höger.

För att nu ingen ska tro att det är så här grått och tråkigt och trisst, bjuder jag på en färgbild också. Har man tråkigt kan man ju både joxa med trasan och prata i mobil medan man väntar.

Men tåget kom ganska raskt, så det blev inte fler bilder, inte här i alla fall.  Jag åkte så långt jag kunde och när jag lämnade underjorden höll jag på att bli kullsprungen av ett par unga damer som hade bråttom.

Lekte de också kurragömma, månne?

Kurragömma-leken hade i alla fall lett mig  till Kungsträdgården och jag kunde konstatera att att staden höll på att grönska. Ett säkert vårtecken. Både stad, träd och människor uppvisade vårbeteenden.

Mellanmål vid Molins fontän, med Jakobs kyrka i fonden

Kungsträdgårdsgrönska.

Onödigt grönt, kanske, men det var så här det kändes.

Vandrade vidare på norra sidan av Riksdagshuset, där våren också kunde anas. Undrar om jag gått just här någon gång förut. Det var en lugn väg. Ingen annan gick här, fast staden drällde av påsklediga och påskturister.

Inför den här vyn undrade jag om arkitekterna bakom husen på andra sidan kanalen hade varit i Venedig och blivit inspirerade. Nu går det ju en gata framför husen, men tänk bort det moderna påfundet så är det bara att kliva rätt ut i en gondol. Så har ju också Stockholm ibland fått epitetet "Nordens Venedig". Den äran får staden dock dela med andra städer.

De här bilderna , tycker jag, bär en ganska tydlig prägel av att det är en landskapsfotograf som förrirrat sig in i stan, han fotograferar ett stadslandskap, som här och där är befolkat med små figurer.

En stund senare bytte han skepnad när han kom till Västerlånggatan, men det har jag redan bloggat om, men på något sätt kändes det som en metamorfos, att byta stil, bara sådär, och när han kommit fram till Slussen var han inte landskapsfotograf längre.  Men han kommer garanterat att få återfall.  Jag lovar. Det sitter för djupt.

Nedanför Slussen hittade han en ung man som slagit sig ner på en blå sandlåda för att förtära sin lunch. Fotografen frågade om han fick ta en bild, och det fick han.

Ett par hade satt sig lite mer avskilt.

Fotografen gick inte ut och frågade, han tog en bild ändå.

Sedan gick fotografen till Ellens och fikade. Det fikat är redan överdokumenterat...

Olympus-PEN, 17 mm/2.8

2011-04-22 17:54   EGW

Det syns att fotografen hade roligt! Visst är staden ett landskap. Bland mycket annat. Gatufotografen söker det avgränsade gaturummet för att se vad som händer där. Stadslandskapsfotografen söker allt annat som kan vara värt en bild. Paret på bryggan berättar som bild något annat än mannen på sandlådan. Även som bildtittare får man ställa om blicken mellan bilderna.

Så bra att du hann fotografera de brådskande damerna. Vissa motiv är oerhört slitstarka :-)

Och nu stundar årets bästa tid i Stockholm!

Besvara

2011-04-23 18:49   janolof

Man ska ha roligt när man fotograferar, annars är det inget nöje!
Avgränsade rum och öppnare ytor, ja det har du rätt i, visst är det så.

Idag blev det helt andra motiv.
Tack för dina kommentarer
/J-O

Besvara

EGW 2011-04-23 19:49

Men... du har ju tagit bort några bilder? Varför det?

Svara

Svar från janolof 2011-04-23 20:07

Tagit bort några?
Inte vad jag vet, vilka då?

Svara