fotografering (och annat?) med ddarriga händer

Tillbaks till vardagen - dags för en prosaisk uppdatering

Sommarledigheter varar aldrig i evigheter utan så småningom återvänder våra vardagligheter. Åter vandrar vi längs vardagens vägar och får återupptäcka dem efter uppehållet, med igenkännandets glädje eller förändringens överraskning.

Det var mest igenkännande i morse, men också en del  nyupptäckter. Och, även om man känner igen, så är alltid varje ny dag en ny dag med sina unika upplevelser.

 

Minst en gångtunnel måste jag ha med. De är alltid en av de stora upplevelselserna längs vägen, ständigt föränderliga som de är. Och jag tycker de är vackra, men det kanske beror på hur man ser, och att ha kameran med sig varje dag har lärt mig att se.

 

Gamla vänner är alltid trevliga att återse, och det här strävsamma paret finns nästan alltid här, sommar som vinter, oberoende av väder. Just idag var det mulet men med ett härligt mjukt ljus. Regnet hängde i luften, men lösgjorde sig aldrig, möjligen då enstaka droppar. och kortärmat var lagom.

De tu står bara att par dussin steg efter tunneln och alldeles intill finns nästa bekanting.

 

Vattenpölen hade idag fått lite sällskap av en annan liten pöl i förgrunden.

Och de här tre skönhetrna ligger på 50 m gångväg, så det är en skönt avsnitt för ögonen att gå här. Jag tycker också att vägen böjer sig så skönt här, och jag kan inte upphöra att njuta fast jag gått här så ofta.

 

Den här bilden är från en passage där jag aldrig lyckats hitta någon bild (jo, men då har det varit bilder på människor) men idag försökte jag fånga silhuetten. Det roliga här brukar annars vara barnen, med en skolgård till vänster och ett dagis till höger händer det oftast något. Men det njuter jag bara av, fotograferar inte. Äldre män som fotograferar barn har ju blivit skumma figurer, så skulle jag göra det skulle jag närma mig på annat sätt.

 

Men en tom skolgård med en boll som väntar på att sommarlovet ska ta slut och leken börja, kan man nog fotografera utan att någon misstycker.

 

Alldeles efter skolan följer sedan denna sköna gatstump, där jag fångat många bilder.

Nedfallet får dagens fångst bli.

 

Den här har jag spanat på många gånger, men det har alltid känts lite banalt att bara gå fram att ta en bild av en nerkladddad plåtburk. Den har aldrig haft det där lilla extra som behövts för en bild.

Men idag var ljuset och grönskan rätt, så det var värt att försöka.

 

Hundra meter till hittade jag ett motiv som jag aldrig observerat förut.

Så'nt gör en glad.

 

För att sätta lite färg på tillvaron slutar jag med en orange upplevelse.

 

 

Olympus PEN + 17 mm

 

Inlagt 2010-08-09 19:22 | Läst 1926 ggr. | Permalink


(visas ej)

Hur mycket är tolv minus två?
Skriv svaret med bokstäver
Den där vägen känner man ganska väl, trots att det inte är min väg till jobbet. Du har dokumenterat den bra m.a.o.
Det känns bekant och skönt på något sätt.

Ha det gott J-O! /Thomas
Jo, den är skön och bekant. Det som förvånar mig är att det fortfarande går att fotografera där.

Tack Tomas/ J-O
Nu är semestern slut och vi får vandra längs kända stigar
Ser fram emot att få följa dina blickar på vägen i höst också
Min väg är oftare bilburen, det är svårt att fota då
Svar från janolof 2010-08-09 21:38
Du är välkommen att vandra med mig!

Och du, det är farligare också... från bil altså.
2014-09-02 10:41   Peter Karlsson
Hej.
Jag är intresserad av att använda en av dessa bilder. Skulle du kunna kontakta mig?